Noteringar


Träd:  

Träffar 1 till 50 av 288

      1 2 3 4 5 ... Nästa»

   Noteringar   Länkad till 
1

Elevmatrikel för Kongl. Veterinärinrättningen i Stockholm
Elever inskrivna januari 1821 t.o.m. september 1869

"Nygren, P., född på Strand i Wärmskogs Socken i Wermland. Fadren kronofogde. Privat under-visning och sedan 2½ år Lärling vid Häst Lazarettet i Carlstad. Elev vid K. Veter. Inr. från den 1sta Januari 1824. Stipendiat. Lemnade Veterinär Inrättningen 1826."
 
Nygren, Pehr (I280)
 
2
Tapper krigare men grovkorning poet.
Införd i NLT 1998



Harald Stake hade efter ett långt liv i fält anförtrotts försvaret av Bohus fästning, när danskarna 1676 ånyo försökte återta de landskap som förlorats 1658 i Roskildefreden. Bohus fästning låg som ett lås för hela Västsverige och innehavet av denna fästning kunde avgöra hela kriget. Föll Bohus skulle danska trupper invadera Bohuslän och Västergötland med mord och brand som följd. Det visste generationer av västsvenskar, krigets grymhet var känd av alla och man fruktade det.

Men Bohus skulle förbli svenskt, det hade Harald Stake bestämt och själv deltog han därför aktivt i striderna. Han lär som 78-årig ha lyfts upp sin häst med svärd i hand för att leda ett utfall från fästningen. Detta slutade lyckligt och han visade därmed med kraft att andan från trettioåriga kriget levde kvar.

Stakes motståndare vid Bohus hette Gyldenløve och det är under den fortsatta belägringen av fästningen som denne skriver ett brev till den svenske befälhavaren med krav på omedelbar kapitulation. Mäkta förgrymmad griper då Stake till pennan och skickar med ilbud följande dikt som svar:

"Sittjande skitande fick jag ditt brev;

ju mera jag läste, ju mera det drev.

Marken var bar och det fants intet löv.

Därför tog jag ditt brev och tårckad min röv"

Som svar på en begäran om kapitulation torde brevet vara minst sagt originellt; diplomatins språk behärskade inte Stake. Men svarets innebörd var tydligt nog och kunde knappast missförstås.

Dasshumor?

Stake har av många betecknats som ett råskinn i avsaknad av all boklig bildning och någon sanning ligger väl i detta. Hans dikt är knappast poetisk utan liknar de verser som förr talade från torrdassens väggar; en odör av dasshumor svävar onekligen omkring den. Dikten var känd på 1800-talet, men seklets viktorianska anda förbjöd den att komma i tryck. Modiga historiker vågade först på 1900-talet med viss bävan göra den känd. Känsliga personer varnades dock för de anstötliga raderna och kvinnliga läsare uppmanades att hoppa över dem.

Man kan i efterhand fundera över Stakes ordval, men Sverige var en ny stormakt och bildade svenskar var det ont om. All polityr var ytlig och det dagliga talet säkert råbarkat, förmodligen har Stake återgett vanligt svenskt talspråk i sin mustiga dikt. Men han hade säkert också ett syfte. Det gällde att uppmuntra soldaterna under den långa och svåra belägringen. Sannolikt hade de lättfattliga raderna med de folkliga ordvändningarna psykologisk effekt, liksom hans utfall med värja i hand. Inte skulle dansken komma åt Bohus inte! I ord och handling hade Harald Stake visat att fästningen skulle förbli svensk.

Belägringen misslyckades också, en dansk invasion förhindrades därmed och det var i hög grad Stakes förtjänst.

Begravnings tal.

När Harald Stake 1678 begravdes på Österplana kyrkogård höll kyrkoherden i Österplana, Andreas Hasselberg, en likpredikan i tidens anda. Han räknar där upp alla Stakes meriter och de var många. Talet varade i timmar; han hade varit i holländsk krigstjänst, deltagit i nästan alla slag under trettioåriga kriget, varit landshövding både i Skaraborgs- och Bohus län, han var friherre, general, riksråd och krigsråd. Vidare omnämns att han under tre krig, Hannibalfejden 1645, Krabbekriget 1658 och Gyldenløvekriget 1676, framgångsrikt och modigt försvarat och räddat Västsverige.

Kyrkoherden omtalar också att Stake 1631 räddade livet på Gustav II Adolf med fara för eget liv, att han blivit illa sårad 1637 med krossat kindben och genomstungen tunga och att han tagits till fånga i Tyskland.

Enligt den gode Andreas Hasselberg framstår Harald Stake som en god make och far, en tapper och oförvägen krigare och en förstklassig administratör och byråkrat.

Hur är det då med sanningshalten i en likpredikan från 1600-talet? Kan inte skönmålningen av den döde bli alltför gräll och yvig? Misstanken ligger nära till hands. Men den kan nog avfärdas av två skäl. För det första finns kyrkoherde Hasselbergs predikan bevarad i Uppsala universitetsbibliotek och den verkar ha tillkommit efter omfattande forskningar och intervjuer. Stake begravdes närmare ett år efter sin död varför god tid funnits att söka sanningen. För det andra så skulle säkert de närvarande begravningsgästerna ha reagerat för uppenbara osanningar och överdrifter.

Inga förläningar.

Stakes utnämning till friherre 1654 verkar välförtjänt, men förläningar i form av gods och gårdar uteblev. Gustav II Adolfs löften kom bort efter hjältekonungens död, Drottning Kristinas förbindelser tog hon med sig till Rom och Karl X Gustavs utfästelser gick i graven med honom. Någon jorddrott blev han aldrig.

Harald Stake hade nog ändå tillräckligt för att klara både sig och sin stora familj men nog verkar det orättvist att Stakes samtida Magnus De la Gardie formligen överöstes med gods och gårdar. Kanske grämde detta ibland Stake, men han hade knappast tid att grubbla så mycket på detta. Hela sitt liv hade han fullt upp med ansvarsfulla uppdrag.

Monument på Österplana kyrkogård.

År 1971 invigdes på Österplana gamla kyrkogård en minnessten över Harald Stake. Det skedde i samverkan mellan församlingen, hembygdsföreningen, Kungl. Västgöta Regementes officers och kamratföreningar och landsantikvarien. Det var en högtidlig ceremoni och även om hyllningen kom något sent så verkar Harald Stake vara värd den. Stenen minner ju inte om hans poetiska insatser utan om hans roll som fosterlandets försvarare.

De adelsvapen som bars vid Stakes ståtliga begravningsprocession finns i dag förvarade i Hönsäters kapell och vittnar på sitt sätt om svensk barock och om den storhetstid då ärat vårt namn flög över jorden. 
Stake, Harald (I60)
 
3

Bouppteckning: Svea Hovrätt - Adelns bouppteckningar EIXb:289 (1855-1855) Bild 4690 (AID: v364424a.b4690, NAD: SE/RA/42042201) 
Hård af Segerstad, Gabriel Alexander (I48)
 
4

Ernst reser till USA 1872. Han står inte inskriven i utflyttningslängden.
Hur lång tid han vistas där vet vi inte, men återkommer senast någon gång
1875-1876.

Någonstans i Göteborg träffar han Maria.
Den 6 Juni 1877 flyttar de båda till Norge.
De vigs den 14 Juli 1877.

1884 flyttar familjen till Göteborg. Det är den 25 november 1884,
som Ernst finns i utflyttningslängden i Klara församling. Klara BIIa:18 (1884-1885) Bild 174 / sid 171 (AID: v87337.b174.s171, NAD: SE/SSA/0010)

Den 22 januari 1886 emigrerar Ernst. Det är troligtvis i New York,
som han träffar Blenda Svensson. Hon är född 24 april 1860 och emigrerade
den 11 april 1885.

De gifter sig i New York den 4 juli 1891.


1897 skriver Ernst hem för att att vid flyttning från New York till Waterbury
blivit av med viktiga papper. Han vill bli medlem av den Lutheranska
församlingen men måste ha sitt prästbetyg.

Ett brev kommer till Sverige från Joseph D Danielsson, pastor i den Svenska Evangeliska Lutheranska kyrkan.

? Waterbury, Conn. den 31 dec 1897
Herr Rådman
Eder ärade skrivelse har jag mottagit och är villig att lämna alla de upplysningar, hvilka jag vet äro
fullt tillförlitliga. Nygren var bosatt i Waterbury innan jag tillträdde församlingen härstädes.
Han är en af dessa invandrare, hvilka helst tiga med sin tidigare historia i detta land, men hvilkas
närvarande lif väcka misstankar. Nygren är gift. Antingen det är hans första eller andra hustru vet jag ej.
Jag vet inte heller om äktenskapet är lagligt. Nygren har inga barn. Hans hustru tvättar för andra för att
försörja sig själv och honom. Det lilla Nygren förtjänar dricker han upp. Han har ingen fast anställning,
utan försöker än ett, än ett annat och stannar vid intet. Mannen är därför i dåliga ekonomiska omständigheter,
hvilka ej kunna förbättras så länge han ej ändrar sin levnadsstil. Nygren har begärt inträde i församlingen
härstädes, men vi måste neka honom detsamma enligt beskaffenheten af våra författningar .....frikyrka.
Mannen är att beklaga. Jag ser tydligt att Nygren erhållit en vårdad uppfostran, men illa nog
kommit på afvägar.
Högaktningsfullt
Joseph Danielsson
pastor?


Vad som i framtiden händer vet vi inte så mycket om. När och var avled Ernst?

 
Nygren, Ernst Malcolm Abraham (I13)
 
5

Testamente till Mina Små Omyndiga Barn

Mina Kära Barn!

Gud är Självfa Kärleken
Af Kärlek har Han skapat allt och detsamma uppehåller. Af Kärlek uppenbarat sig
såsom människa för menniskor, varit här i verlden, undergått det svåraste
lidande och död, att försona och förena upplysning härom, hafver den barmhärtige
Nådige Guden lämnat oss sitt heliga ord, som kallas Bibeln, vilken innehåller
Berätttelser och alla menniskors Salighet. Bland flera bevekliga Språk äro:
Så älskade Gud verlden, att Han utgav sin enda son, på det att hvar och en som
tror på Honom skall icke förgås, utan få evinnerligit liv. Jämväl: alla dem Honom
anammade gav Han magt att bliva Guds barn.
 
Hård af Segerstad, Nils (I49)
 
6 Gift med Per Kijl, i hans 1:a gifte.
 
Hård, Catharina (I1796)
 
7 Rustmästare vid Västgötadals infanteriregemente 1728-12-02. Förare därst. 1731-11-02. Löjtnants avsked 1733-05-24. Löjtnant i holsteinsk tjänst. Kom sedermera alldeles utav sig och var slutligen gemen soldat. Gift i Hessen. Hård af Segerstad, Per (I1775)
 
8 "Nils Johan Brelin, född 1697 i Grums socken i Värmland, död 1753, svensk präst och vetenskapsman.
Brelin tjänstgjorde någon tid som notarie vid rådhusrätten i Karlstad, begav sig år 1720 på resor och blev därunder med våld tvungen att ta värfning i ett preussiskt garnisonsregemente. Efter en tid lyckades han fly och vandrade sedan genom flera länder i Europa, varunder han uppehöll sig med att förfärdiga musikinstrument. 1721 led han skeppsbrott vid Fyn och gjorde då det löftet att bli präst, om han räddades ur den hotande faran. Till följd av detta löfte började han vid återkomsten till Sverige samma år åter ägna sig åt akademiska studier och blev, sedan han tagit filosofiska graden och prästexamen, i Karlstad 1727 utnämnd till lärare vid skolan och 1732 till konsistorienotarie.
Med anledning av oenighet med Karlstads domkapitel rörande en befordringsfråga lämnade han 1736 sistnämnda befattning och begav sig åter på resor. Vid sin återkomst till Sverige, 1739, invaldes han i Vetenskapsakademien (som grundats samma år) och fick samma år Bolstads pastorat i Karlstads stift.
1749 blev han teologie licentiat i Wittenberg, där han redan under sin förra resa idkat teologiska studier, och 1750 svensk teologie doktor.
Brelin var utrustad med ypperliga mekaniska anlag, sysslade t.ex. med att konstruera bränslebesparande kakelugnar, förbättrade bakugnar, väder- och handkvarnar samt var mycket skicklig som musikalisk instrumentmakare. En stor del av hans rön och uppfinningar är beskrivna i Vetenskapsakademiens handlingar."

Wikipedia
 
Brelin, Pastor Nils (I933)
 
9 "Under tiden, då Dalby och Ny socknar voro ett eget pastorat på 1600-talet var Andreas Suenonis den förste kyrkoherden (1639) till sin död 1655.
Han var gift med en syster till superintendenten Sven Elfdalius (Sveno Benedicti, som han skrev sitt namn), Gunilla Bengtsdotter.
De hade två döttrarElisabet, gift med kapten Eskil Gyllenspets och Magdalena, gift med lektor Hellichius i hans första gifte.
Andra kyrkoherden var Jonas Laurentius Kiällstadius, eller Källman, född i Närke, kyrkoherde här 1656-1659, svåger till företrädaren och gift med Katarina Bengtsdotter.
De hade de kända sönerna Erik Elfdalius, professor i Lund, gift med Birgitta Henriksdotter Kolthoff, Bengt, adlad med namnet
Elfvendal, borgmästare i Narva och Lars Elfvendal, kyrkoherde i Tösse, gift med Katarina (Henriksdotter) Kolthoff, samt dottern Maria, gift med efterträdaren Ericus Nicolaus Högvaldius, kyrkoherde här 1661-1685."

hembygdsforskaren LARS BÄCKVALL 
Högvaldius, Kyrkoherde Ericus Nicolai (I917)
 
10 (son av Olof Hård), till Hallabo i Ambjörnarps socken Älvsborgs län, Hattsjöhult i Sandsjö socken Jönköpings län Tubbetorp i Stenums socken Skaraborgs län. Kallas, troligen med orätt, major. Död 1645-12-10 på Hattsjöhult. Gift med sin faders sysslings dotter Elin Store, död 1654-12-03 på Hallabo, dotter av Erik Persson Store, och Margareta Christersdotter (halv hjort).

https://www.adelsvapen.com/genealogi/Hård_af_Segerstad_nr_17#TAB_87 
Hård af Segerstad, Johan (I57)
 
11 *
*
Olof Jansson var hemmansägare ( 
Jansson, Olof (I187)
 
12 -------------------------------------------------------------------------

1808-1811, Billingsberg, Stavnäs socken, Värmlands län.
1811-1824, Strand, Värmskogs socken, Värmlands län
1824-1830, Liljedal, Ed socken, Värmlands län
(Per Nygren flyttar 1830 till Grums socken)
Christoffer stannar kvar på Liljedal.

1830-1834, Liljedal, Ed socken, Värmlands län
1834-1836, Wentselholm, Rumskulla socken, Kalmar län
1836-1844, Årnäs, Forshem socken, Skaraborgs län

Christopher Alexander Theodor Nygren, f. 4 Jun 1843, Storkyrkoförsamlingen
Knut Emil Nygren, f. 20 Augusti 1844, Storkyrkoförsamlingen
Christoffer anges som resande

1844-1849, Simondebo, Rumskulla, Kalmar län
1849-1852, Sundsör, Turinge socken, Stockholms län
1852-1861, Simondebo, Rumskulla, Kalmar län
1861-1864, Klemenstorp, Tuna socken, Kalmar län

1864-1867, Kammakargatan 35, Adolf Fredrik, Stockholm
1867-1870, Kammakargatan 29, Adolf Fredrik, Stockholm
1870-1871, Brunkebergsgatan, Klara, Stockholm
1872-1879, Gamla Kungsholmsbrogatan 37, Klara, Stockholm
1880-1901, Tunnelgatan 23, Klara, Stockholm
 
Nygren, Christopher (I15)
 
13 Syroka, Mr Mieczyslaw (I422)
 
14 1553 drunknar fadern Erik i Vänern och hans son Olof Eriksson Stake ryttmästare i Wästgöta?Dalryttare tar över. Denne gifter sig med Carin Kagg dotter av amiralen Matts Kagg ? alla på den släktlinjen heter Mats eller fem stycken i rad. Med det giftet följer ett arv i storleksordningen ett säteri. Det tycks bli gängse sed i högadeln att såväl hemgift som morgongåva är 6 mtl. Detta bestod av Särsta 2 mtl och Forsby 3 mtl frälse, Ärlingshundra hd, Knivsta sn och med okänt antal underliggande gårdar. Detta arv stannar i släkten flera generationer framåt. Olof stupar 1563 framför Halmstads port i sjuårskriget.

Källa:http://freepages.history.rootsweb.ancestry.com/~catshaman/m08staker/01staker3.htm 
Stake, Olof (I363)
 
15 ACK, EN SÅDAN OHYGGLIG HÄNDELSE

?Ett brev om Gävlebranden 1869?
Gävle den 12 juli 1869.

Min älskade Gumma!

Tack för telegrammet av gårdagen, jag fick det nyss och svarar på det genast- - Jag hoppas du även fick mitt telegram av gårdagen! Ack en sådan ohygglig händelse ? Gud vare lov att det för oss och mamma är ej är värre än det är. ? En Guds lycka att Lennstrands gård blev räddad annars finns endast ca 20 gårdar kvar av de närmare 700 som låg på norra sidan ån. Lasarettet kvarstår oskadat men därifrån ända ned till Phoenix är allt jämnat med marken. ? En sån natt i förrgår natt!

Vi fick våra saker, det jag fick ut av vårt och alla mammas ut till Nynäs och tillbringade natten i deras paviljong. Det helregnade, åskade och blixtrade rysligt. - Alla våra saker blev våta, dock inte så farligt. Nu har vi allt här igen. ? Förmaksmöbeln utom några stolar och bordet, som Piano, fiol, soffa etc brann upp, likaså hela Kabinettsmöbeln, schiffonien etc. likaså, men ditt sybord räddade jag.
I sängkammaren fick jag ut allt utom sängen (sängkläderna räddade) och nattbordet.

I köket fick vi endast ut skriftbordet . ? Alla våra kläder, vårt linne och säkerhetshandlingar samt brandförsäkringsdokumenten och böckerna fick jag bärgade. Endast dina 2 sidenklänningar som Lena lagt ned i en kista och ställt ut på gården brann upp för vi hann ej undan med mer än vi lassat på, förr än elden var omkring oss. Vi får ju därför vara lugna och tacksamma mot Gud för att det ej gick värre för oss. Den förlust vi har skall Northem ersätta. Även silvret fick jag undan.

Sönderskrubbat och skavt är det vi fick med oss, litet svett också. Algot fick allt utom kläderna förstört men han har försäkrat. Wilhelm miste allt utom lite kläder, men även där är det försäkrat. Algot och _Wilhelm och Hilda bor nu på Sweden. Ernst lär bo i Sätra hos Brandtens. Jag tror inte han hann rädda sina kläder ens. Axels alla kläder är bärgade. Vi har det bra här.

Min önskan och hjärtliga bön till Dig är att Du ej oroar dig det minsta utan lugnt fortsätter badkuren. Din låda med filtar etc. hann ej komma med Sture men går nu med Humboldt. Här är ej roligt att vara så att du mår bättre där och jag är lugnare då. Jag har naturligtvis mycket att ordna med så att jag ej för ögonblicket kan resa, men jag kommer snart till Dig på någon dag.

Jag har över 1000 R. fordringar i staden som jag kan leva på till att börja med och sedan så tror jag här blir mycket stora affärer ty 8 a` 10.000 personer är husvilla och utan mat som skall äta något. Hyrorna stiger oerhört. 2 rum nere hos Lennstrands kostar 100 R i månaden. Jag har gjort upp med Mamma att hon om 14 dagar flyttar till Stockholm och jag övertar hennes våning till samma hyra som hon själv har nu. Hyr jag då ut 2 rum så kan jag i dess ställe få ett kontor på söder där alla människor bor. Berggrens hus vid Nybron blev räddat märkvärdigt nog och där kommer Gubben Grape att bo.

Annars bor de på landställena, och i byarna runtomkring. Då jag såg och hörde alla dessa stackars familjer med många barn mitt i natten i förfärligt väder liggande ute på åkrar och vägar, barnen som var våta frös och nu därtill svälter så kan jag inte annat än tacka Gud för att han ej ställt oss på lika prövningar i staden. En lycka var det att Du var borta i Telje ty därigenom slapp jag ha omtanke för Dig och kunde ägna mig uteslutande åt bärgningen och mig själv.

Här är en ryslig syn, alla dessa nakna murar och skorstenar i tusental och viken olidlig stank och lukt samt då allt är rökigt. Södra sidan om ån är visserligen hotad av flyeld från elden i ruinerna här på norra sidan men jag tror ingen fara blir sedan man nu lyckats rädda Brädgårdarna ty då hade elden rasat även utom staden. Var nu förståndig och lugn min älskade Thekla ? stanna där lugnt och bada och laga att du blir frisk det är huvudsaken. Jag sköter mig nog här ändå, lita på det. Hälsa vännerna där. Må väl, skriv snart, jag skriver åter så snart jag får tid.

Din evigt tillgivne och trogne Richard.

PS. Lilla fågeln är räddad även han. Luthens fick undan endast litet kläder. De bor på Fiskartorpet. Ann på Rio. Hur de fick bärgat vet jag inte ännu. Elma blev sjuk just då Katastrofen inträffade, men är nu bra igen. Berndsons bor i Hemlingby. David Grapes hos Löfvanders på Alvik. Tandfjells på Holmsund, men de har hela sitt lager räddat här oss. Det var oförsäkrat. Lena har varit outtröttlig i sina försök att bry sig om oss. Så att henne är vi stor tack skyldiga ? Anna har även gjort vad hon kunnat ? Mamma och Alida hälsar dig hjärtligen.

Det strömmar flera tusen människor från landet in hit för att hjälpa men tillgången på föda blir därigenom knappare. Undsättningen kommer dock snart. Det var så hett vid stora ån fastän det brann på endast ena sidan, att vattnet puttrade och kokade i ån. Troligen till följd av den massa brännvin, vin, olja etc. som rann ned dit.
---------

Detta brev har överlämnats till stadsarkivet såsom gåva av fröken Gurli Nygren, Stockholm. Brevet är skrivet av hennes far, stadsmäklaren Richard Nygren till hustrun Thekla, som vid branden vistades i ?Telje? för bad och rekreation.

I brevet nämns namnen Algot och Ernst. Det var Richard Nygrens bröder, grosshandlaren Algot Nygren och tobakshandlaren Ernst Nygren. Syskonen Nygren kom från Skebo i Ununge, där fadern var bruksläkare. Av bröderna har Algot Nygren gjort sig känd som donator. Han dog ogift, och donationen till Gävle stad skulle gå till stadens prydande och förskönande ? för parker, planteringar, för köp av konstverk m m.
Richard Nygren skriver med vacker handstil, men brevet är delvis svårläst; då arket är fullskrivet på längden, fortsätter han att skriva tvärs över den redan skrivna sidan. 
Nygren, Bruksläkare Julius August (I281)
 
16 Adam Fredrik Robert Hård af Segerstad föddes på Kleverud 1822 och avled i Finland år 1897.

Under större delen av sitt liv var han brukspatron ? och var den, som ofta tog över fastigheter och ansvar.

Ungdomstiden var på Kleverud, Tog ganska snart över Bjurhem, som låg inte så långt ifrån Kleverud.

När det trasslade till sig för Christopher, var det Adam, som tillsammans med fadern Gabriel Alexander tog över Sundsör.

De svåra tiderna kring 1860-talet gjorde att även Adam gick i konkurs.
Så skedde också för Lydias man Ernst Anstrin. Hårda tider, som trots allt övervanns med ömsesidig hjälp inom släkten.

***************

Under många år bodde Adam med sin hustru Ottilia Anna Eleonora Gyllenberg i Finland. Ottilda var född 1846. Adam avled 1897 i Finland

Hans hustru flyttade samma år till Sverige. Hon avled 1939 i Skövde. Hon överlevde Adam i 42 år.

Makarnas son Bertel var bosatt i Eskilstuna under senare delen av sitt liv.
Han var gift med Hedvig Elisabeth Louise Toll. Dom hade en dotter Karin.
Bertel var född 1884 och död i Eskilstuna 1952.

 
Hård af Segerstad, Adam Fredrik Robert (I404)
 
17 Adjutant vid Västgöta kavalleriregemente 1710. Kornett vid Bohusläns dragonregemente 1711. Löjtnant vid Västgötadals regemente 1712-02-09. Kapten därst. 1713-07-20. Konfirm.fullm. 1716-04-17. Kapten vid Närkes och Värmlands regemente 1717-04-16. Drunknade 1731-11-29 i en sjö vid Kastensbols boställe i Långseruds socken Värmlands län samt begraven i Bro kyrka Värmlands län. Han bevistade slaget vid Gadebusch. Blev fången vid Tönningen 1713-05-16, men rymde 1714-04-00. Blev 1718 vid Fredrikshald illa blesserad i högra armen och blev därav ofärdig. Gift 1726-11-02 med Elsa Ebba Cremer, född 1695-08-03, död 1749, dotter av överstelöjtnanten Fredrik Cremer, och Elsa Catharina Uggla. Hård af Segerstad, Erik (I1766)
 
18 Adolf Gustaf, (son av Olof Hård), till Stora Segerstad samt Dintestorp i Sandhems socken Skaraborgs län.
Överstelöjtnant vid Jönköpings regemente 1630.
Överste för regementet 1636–1640.
Gift 1:o med Catharina Silfverhielm, som levde 1641, dotter av vice presidenten Isak Henriksson Silfverhielm, och hans 1:a fru Anna Ulfsparre af Broxvik.
Gift 2:o med sin broders svägerska Carin Kyle i hennes 1:a gifte (gift 2:o före 1650 med majoren Sven Lindormsson Bock af Näs, i hans 2:a gifte), dotter av Erik Hansson Kyle och iAnna Jönsdotter (Rosenbielke). 
Adolf Gustaf (I1797)
 
19 Alfred Johansson var lantbrukare på Skepplinge gård som han arrenderade av Uppsala
Akademi.

Brev, affärs övriga handlingar, bilder av skilda slag och annat,som inte går att lägga in under
biografri kan hämtas på rubriken "Släkt" i "Mina dokument" 
Johansson, Gustaf Alfred (I204)
 
20 Anders Gustaf Almgren var hemmansägare i Kumla socken Västmanland.
Han byggde gården Persbo tillsammans med sin far Olof Jansson fådd 1790.*

Med stårsta sannolikhet antog Anders Gustaf namnet Almgren efter släktgården Almunda
som då hade varit i Almgrens ägo i flera hundra år.*

Gården Almunda ligger i Harakers socken - och straxt såder om Svanå slott.
Anders Gustaf dog av ålderdomssvaget i en ålder av 78 år.



Källa:Hans Nygren 
Almgren, Anders Gustaf (I184)
 
21 Anna Maria Hagberg var Nils Hagbergs enda barn. I April år 1800 gifter hon sig med fänriken Olof Wilhelm Schagerström.
I Januari 1801 föds Nils Wilhelm Schagerström.

Olof har ett äventyr med pigan Annika Samuelsdotter på Väckelsön.
Hon flyttar vidare till Ånimskog i Grums, där hon föder det oäkta barnet Olle.

Olof rymmer från Anna Maria och 1804 är de skilda.
 
Hagberg, Anna Maria (I696)
 
22 Ansegisel, austrasisk prins, mördad/död 685.
Son till den mäktige biskop Arnulf av Metz. Far till Pippin av Heristal.

Ansegisel var gift med Begga, dotter till Pippin av Landen, maior domus
i Austrasien, ett frankiskt kungadöme. 
Prins Ansegisel (I1094)
 
23 Antagen i krigstjänst 1751. Kvartermästare vid livregementet till häst. Livdrabant 1765-04-25 med tur till befordran lika med kornetterna vid livregementet 1766-10-15, räknat från 1759-08-14.
Löjtnant i armén 1768-09-27. Genom byte löjtnant vid prins Fredrik Adolfs regemente 1770-04-24.
Ryttmästares avsked 1771-10-16.

Död 1791-01-02 Erikslund. Han bevistade pommerska kriget 1757?1761.

Gift 1768-05-24 (27/6)33 på Korpegården i Vedums, socken Skaraborgs län med Ulrika Eleonora Cederholm von Schmalensée, född 1750, död 1811-09-27, dotter av löjtnanten Casper Adolf Cederholm von Schmalensée och hans 2:a fru Anna Brita Barchia. 
Hård af Segerstad, Nils (I49)
 
24 Apotekselev i Stockholm 1799. Provisor först på apoteket i Mariestad 1805 och sedan i Skövde. Fältapotekare. Död ogift 1816-12-05 på Bergsjödal i Hemsjö socken Älvsborgs län Hård af Segerstad, Erland Fromhold (I1754)
 
25 Arkivinstitution: Sjöhistoriska museet
Arkivbildare: Anstrin, Ernst (1857 – 1880)


Sjömannen Ernst Anstrin (1857-1880) var son till en grosshandlare i Stockholm. Han deltog i fregatten Vanadis expedition 1872-1873 och gick sedermera till sjöss i olika svenska handelsfartyg. 1879 seglade han med det engelska barkskeppet Devana, som förliste i maj 1880, ingen av besättningen överlevde.

Samlingen, som utgör en volym, innehåller prästbetyg och betyg från sjökrigsskolan och sjömansskolor, ett större antal brev till föräldrarna och systern, samt några brev mellan släktingarna och Devanas redare efter förlisningen 1880. Det finns också ett foto av Ernst

Arkivet överlämnades till museets arkiv som gåva från Elin Fris Neovius, vid två tillfällen 1975 och 1976. Accessionsnummer 1976:165.

Utdrag ur breven:

13 sept. 1879 från Ernst Anstrin till sin syster Lotten
”Käraste Syster Lotten!
”Hjertligt tack skall du hafva för ditt brev hvilket jag emottog i går brefvet har varit först i Samasang (?) sedan i Souabaya, nu i Bankok. Det är det första bref jag har fått. Det gläder mig hjertligt att höra du ska gifta dig och jag sänder dig nu mina bästa lyckönskningar både till dig och Knut Thomée. Jag anade medan jag var hemma det var något mellan dig och Knut, men aldrig trodde jag det skulle bli giftermål af. Du gjorde det riktigt bra som tog Knut. Jag skall välan hem också att försöka om någon vill hafva mig, man kan ej spara några penningar förutan att hafva en liten snäll hustru. Wi gå nu härifrån till London direckt, der vi inträffa omkring februari eller början af Maj och då kommer jag rätt hem. ”
5 maj 1880 från Granlund (i London) till ”broder Agrell”
”Jag hör idag med ledsnad att ”Devana” anses som förlorad både af Rederi och Assurance. DS”
10 maj 1880 skriver Knut Thomée till messrs J. Jamieson och frågar efter nyheter om Devana
12 maj skriver Oscar Anstrin till ”bäste Broder”. OA har frågat runt om nyheter om Devana och när hon sist sågs. 6 á 7 fartyg ska ha gått till botten i samma storm som Devana.
London 14 maj från redaren James Gibb till Knut Thomé
”I am sorry to say that all hope as to the safety of the ship must now be abandoned. She was last spoken on March 8th but the S S Somerset in lat. 46 N long. 41 W. and in all probability has been lost in the severe gales that prevailed in the Atlantic about that date. It is possible that the crew may yet turn up, but I fear that the chances of that is very small indeed."
4 sept, 1880 Knut Thomé skriver till James F. Gibb och frågar efter nyheter
8 september 1880 James Gibb till Knut Thomée.
“I have your letter of the 4th and am sorry to say that since writing you last no tidings have been heard of the “Devana” and there is now no doubt whatever but that she is lost and the whole of the crew. I regret not being able to give you better news and am D. Sir
Yours faithfully James Gibb” 
Anstrin, Ernst August (I1464)
 
26 Arnulf av Metz (franska: Saint Arnould) (13 augusti 582-16 augusti 640) var
en fransk adelsman, biskop i Metz, som hade utomordentligt stort politiskt
inflytande i de merovingiska kungadömena. Helgonförklarad. Omnämnd som
grundare av den karolingiska ätten.

Arnulf tjänstgjorde vid det austrasiska hovet under Theodebert II 595-612.
613 ledde han dock tillsammans med Pippin av Landen det uppror mot
Brynhilda av Austrasien som ledde till hennes fall och att frankerriket enades
under Chlothar II:s krona. Ungefär samtidigt blev Arnulf biskop i Metz.

Från 623 tjänstgjorde Arnulf tillsammans med Pippin, nu maior domus i
Austrasien, som Dagobert I:s rådgivare. Därefter blev Arnulf eremit i
Vogeserna tillsammans med sin vän Romarik.

Innan han ingick det heliga löftet fick han tre barn med sin hustru Doda:
Ansegisel, Chlodulf och Martin. Ansegisel gifte sig med Pippins dotter
Begga och deras son Pippin av Herstal blev Karl den stores farfars far.

Arnulf kanoniserades sedermera och är idag brygdens skyddshelgon.
Han firas antingen 18 juli eller 16 augusti. Hans helgonattribut är en kratta.
Han förväxlas ofta med Arnold av Soissons som också är brygdens skyddshelgon.
 
av Metz, Arnulf (I1092)
 
27 Arrendator på Carlberg( Kälkebräcka) i Grums. Matsson, Nils (I930)
 
28 Barnsbörd Ersdotter, Catharina (I1523)
 
29 Barnsäng Börgesdotter, Catharina (I896)
 
30 Baron af Tuna, Landshövding

http://www.roskildehistorie.dk/stamtavler/adel/svenske/Moerner/Moernerfri.htm 
Mörner af Tuna, Landshövding Berndt Didrik (I116)
 
31 Begravd i Stenums kyrka Hård af Segerstad, Annika (I1652)
 
32 Begravd s. å. 21/9 i Skärvs kyrka Skaraborgs län.
 
Hård af Segerstad, Erik (I1764)
 
33 Ben i halsen Jonsdotter, Sara (I1548)
 
34 Bisatt Hård af Segerstad, Carl Fredrik (I1762)
 
35 Bonde i Grums Nilsson, Nils (I931)
 
36 Bouppteckning
Gillbergs häradsrätt FII:26 (1875-1878) Bild 94 / sid 183 (AID: v47651.b94.s183, NAD: SE/VA/11147) 
Nygren, Maximilian Karl August (I288)
 
37 Bouppteckning den 11 mars 1788.
Göta Hovrätt - Adelns bouppteckningar EXIBA:59 (1788-1788) Bild 413 / sid 36 (AID: v180522.b413.s36, NAD: SE/VALA/0382501) 
Lillie af Aspenäs, Carl (I104)
 
38 Bouppteckning den 14 november 1827, Visnums häradsrätt:
Visnums häradsrätt FII:23 (1827-1828) Bild 290 / sid 575 (AID: v47909.b290.s575, NAD: SE/VA/11180) 
Jonsson, Erik (I1545)
 
39 Bouppteckning den 20 januari 1834 vid Färnebo häradsrätt:
Färnebo häradsrätt FIIa:39 (1834-1834) Bild 117 / sid 225 (AID: v47595.b117.s225, NAD: SE/VA/11146) 
Ersdotter, Catharina (I1523)
 
40 Bouppteckning den 20 Maj 1820 vid Färnebo häradsrätt:
Färnebo häradsrätt FIIb:3 (1820-1840) Bild 4 / sid 1 (AID: v48586.b4.s1, NAD: SE/VA/11146) 
Andersdotter, Maja (I1525)
 
41 Bouppteckning den 20 mars 1828.
Askims häradsrätt FII:1 (1824-1828) Bild 642 / sid 1255 (AID: v65577.b642.s1255, NAD: SE/GLA/11064) 
Andersson, Fiskare Andreas (I1641)
 
42 Bouppteckning den 30 April 1853 vid Färnebo häradsrätt:
Färnebo häradsrätt FIIa:52 (1853-1857) Bild 112 / sid 219 (AID: v47609.b112.s219, NAD: SE/VA/11146) 
Sax, Anna Greta (I1515)
 
43 Bouppteckning den 4 april 1769.
Uddevalla rådhusrätt och magistrat FIIa:4 (1767-1774) Bild 125 / sid 241 (AID: v66002.b125.s241, NAD: SE/GLA/11954) 
Nilsson Wahlberg, Nils (I1707)
 
44 Bouppteckning vi Färnebo häradsrätt den 20 Juni 1772:
Färnebo häradsrätt FIIa:10 (1770-1773) Bild 107 / sid 209 (AID: v47566.b107.s209, NAD: SE/VA/11146) 
Persson, Uppsyningsman Erik (I1534)
 
45 Bouppteckning:
Näs häradsrätt FII:7 (1815-1819) Bild 71 / sid 119 (AID: v48053.b71.s119, NAD: SE/VA/11174) 
Ersson, Lars (I1601)
 
46 Bouppteckning:
Stockholms rådhusrätt 1:a avdelning F1A:719 (1890-1890) Bild 2190 / sid 330 (AID: v223485.b2190.s330, NAD: SE/SSA/0145a) 
Cadier, Jean-François Régis (I1426)
 
47 Bouppteckning: Gillbergs häradsrätt FII:11 (1807-1832) Bild 36 / sid 67 (AID: v47635.b36.s67, NAD: SE/VA/11147) Hagberg, Nils (I961)
 
48 Bouppteckning: Gillbergs häradsrätt FII:12 (1800-1809) Bild 109 / sid 209 (AID: v47636.b109.s209, NAD: SE/VA/11147) Högvall, Kyrkoherde Petrus (I21)
 
49 Bouppteckning: Gillbergs häradsrätt FII:5 (1785-1793) Bild 138 / sid 269 (AID: v47629.b138.s269, NAD: SE/VA/11147) Bergström, Christina Elisabeth (I962)
 
50 Bouppteckning: Grums häradsrätt FII:2 (1764-1774) Bild 80 / sid 143 (AID: v47660.b80.s143, NAD: SE/VA/11165) Högvall, Kyrkoherde Ericus Nicolai (I23)
 

      1 2 3 4 5 ... Nästa»