Noteringar


Träd:  

Träffar 151 till 200 av 398

      «Föregående 1 2 3 4 5 6 7 8 Nästa»

 #   Noteringar   Länkad till 
151 Erik Johan Holm emigrerar till USA den 11september 1891. Holm, Erik Johan (I1257)
 
152 Erik Olofsson Stake var hertig Carls kammarjunkare senare marskalk 1594 hos hertigen när denne tar över. Man kan säga att Stakerna var helgarderade i denna svåra tid. Det var Sigismund och det var den katolska reaktionen, vilka gjorde det svårt för många att välja sida. Råbäck tjänade Johan III medan Hönsäter var lika nära hertig Karl.
Detta gav Erik jobb som ståthållare i Vadsbo och senare på Älvsborg och Dalsland 1595. Ståthållare över Älvsborg och Nylödöse stad och län 1597 och 1598. Han var på Karls makes begravning och skickades till Jönköping att hämta den nya gemålen 22 juni 1592. Han var Karls sändebud i olika frågor såsom när det gällde religionsfriheten 1594.
När han gifter sig 1589 ger han Hönsäter i morgongåva till sin hustru Ingeborg Posse född på Hellekis och dotter av Lage Axelsson Posse. Hon för till boet via arv efter systern Fiskemansbo, Lagunda hd, Nysätra sn sammanlagt 6 1/4 mtl vilket sedermera går till sonen Olof Eriksson Stake.
Därutöver eget arv Brännegården Säter sn, Skaraborg, Forsby i Knivsta socken och Maltorp i Växtorps sn Kalmar län
Ingeborg var seglivad efter Eriks tidiga död 1598 och hon lever till 1651.


Källa:http://freepages.history.rootsweb.ancestry.com/~catshaman/m08staker/01staker3.htm 
Stake, Erik Olofsson (I361)
 
153 Erik Stenbock deltog i flera av trettioåriga krigets kända slag. Vid Lützen anförde han livgardet, då endast tjugo år gammal.

Erik Stenbock tillhörde en av Västegötlands mest berömda adelssläkter. Han hade två bröder, som också grep in i Hallands historia: Fredrik och Gustav Otto. Erik blev generalguvenör i Halland 1656-1658 och var befälhavare över svensk trupp vid kriget mot Danmark 1657. Brodern Gustav Otto var ansvarig för försvaret av Västergötland under detta danska krig och blev därefter generalguvenör över Skånelandskapen.

Erik stupade utanför Köpenhamns murar då svenskarna 1659 förgäves försökte ta hela Danmark genom att storma huvudstaden.
(Källa: Sven Larsson - När hallänningarna blev svenskar och Björn Asker - Karl X Gustav)
 
Gustavsson Stenbock, Erik (I1440)
 
154 Erik, till Tubbetorp i Stenums socken Skaraborgs län samt Krabbelund i Hällestads socken och Mollungen i Ods socken (båda i Älvsb.), född 1621. Var 1639 reformerad fänrik vid Jönköpings regemente22. Fänrik vid Västgötadals regemente26 1641-06-22. Löjtnant därst. 1643. Kvartermästare 1645–1647. Underjägmästare i Västergötland 1654-01-10. Konfirm. fullm. 1655-04-13. Ryttmästare26 1657-04-07. Underjägmästare i Västergötland och Bohuslän 1661-09-24. Häradshövding i Tveta härad på 1660-talet43, i Kinds härad44 1667-02-01 och i Gäsene härad3 1671-11-02. Överjägmästare i Västergötland, Halland Bohuslän 1682-10-30. Död 1692-05-05 och begraven s. å. 21/9 i Skärvs kyrka Skaraborgs län. Gift 1:o 1648 före 4/8 med sin broders svägerska Anna Krabbe af Saneby, död 1676 före 16/11, dotter av överstelöjtnanten Gustaf Krabbe af Svaneby, och hans 1:a fru Anna Carlsdotter (Lilliestielke). Gift 2:o 1681-01-11 i Stockholm med sin kusins dotter och sin svägerskas sysslings dotter Brita Ribbing, dotter av landshövdingen Gustaf Ribbing, och Christina Pauli. Gift 3:o med Maria Bock af Näs, född 1633-01-02, död 1701 Södraholm
 
Hård af Segerstad, Överjägmästare Eric (I55)
 
155 Ermentrude of Orléans (27 September 823 – 6 October 869) was Queen of the Franks by her marriage to Charles the Bald, Holy Roman Emperor and King of West Francia. She was the daughter of Odo, Count of Orléans and his wife Engeltrude.

She and Charles married in 842. Their children were:

Judith of Flanders (born c. 843, died ?), wife of Æthelwulf of Wessex, Æthelbald of Wessex, and Baldwin I, Count of Flanders
Louis the Stammerer (846–879)
Charles the Child (847–866)
Lothar (848–865), monk in 861, became Abbot of Saint-Germain
Carloman, son of Charles the Bald (849–876)
Rotrud (852–912), a nun
Ermentrud (854–877), a nun
Hildegard (born 856, died ?)
Gisela (857–874)
Godehilde (864–907)
Ermentrude had a gift for embroidery and an interest in religious foundations. Her husband gave her the Abbey of Chelles. She separated from her husband after he executed her rebellious brother William in 866, and retreated to life in a nunnery. Ermentrude was buried in the Basilique Saint-Denis, Paris, France. 
Ermentrude av Orléans (I1891)
 
156 Eva Lydia Natalie Nygren föddes den 27 mars 1840 på Årnäs. Hon gick i flickpension hos prosten i Harg i Rumskulla då föräldrarna hade flyttat till Wntzelholm. Lydia bodde några år i Stockholm för privatlektioner i bl.a. franska.

Lydia var mycket musikalisk och spelade bl.a. harpa. Hon fick Musikaliska akademiens guldmedalj för sitt harpspel. Hon var dessutom en mycket skicklig tecknare och målare.

Lydia var mycket livlig och pigg med stor arbetsförmåga tillika spänstig till hög ålder.

Det sägs att hon kunde stå på stortån vid fyllda 70. Tydligen hade hos också dansat balett när hon var ung.

Hennes liv blev tyvärr mycket tufft mest på det ekonomiska planet.
Med maken Ernst Anstrin fick hon 4 barn.

Dottern Helena född 1866 är mor till Pelle? Neovius/Fris.

För sitt och barnens uppehälle arbetade hon som lottrullerska i många år.

Lydia avled 86 år gammal.

Källa: Hans Nygren 
Nygren, Eva Lydia Nathalia (I237)
 
157 Faddrar: Anders i Krigsmansbo, Jöns i Mo, Hustru Kerstin i Gärdsbol. Nilsson, Stadsmurmästare Lars (I19)
 
158 Faddrar: Elias Murmästare, Bengt i Högberg, Jöns i ???, hustru Sara i Gärdsbol Nilsson, Jonas (I1777)
 
159 Faddrar: Insp Hellman på Äng, Olov Nilsson i Solberga, dr Sven Jönsson i Sörtorp, h Kerstin Larsdotter i Gärdsbol.
 
Larsson, Gästgivare Anders (I914)
 
160 Faddrar: Inspect. Hellman, Sven Jönsson i Sörtorp, dr Sven Jonsson i Gärdsbol, h Kerstin Larsdotter i Gärdsbol Larsdotter, Kerstin (I913)
 
161 Faddrar: Nils Philipsson i Gärdsbol och Anders i Krigsmansbol ??????? P. Sara Bengtsdotter i Äng. Nilsson, Olov (I1776)
 
162 Faddrar: Per Torstensson, Sven i Gärdsbol, hustru Sara i Gärdsbol. Nilsson, Philip (I1345)
 
163 Faddrar: Philip Nilsson i Gärdsbol, Erik Svensson i Sirbo, dr Jonas Nilsson i Gärdsbol, hust Maria Jonsdotter i N Billinge Nygren, Bryggare Johan (I702)
 
164 Faddrar: Soldat Jon Edman och hustru.
Fader: Lars Månsson i Hellekil 
Larsson, Nils (I849)
 
165 Fadern verkmästare. Nygren, Hans Teodor (I1)
 
166 Familjen Johan Bergström var verksamma i Giresta, Hjelsta och Ekolsund. John var bonde och
mjölnare. 
Bergström, John (I214)
 
167 Feber Persson, Uppsyningsman Erik (I1534)
 
168 Feber Johansson, Greger (I316)
 
169 Feber Nygren, Maria Charlotta (I283)
 
170 Fel födelseår angivet i dödboken. Nilsson, Olov (I1776)
 
171 Fel födelseår i boken. Herweg, Gunilla (I1729)
 
172 Finns inte i Stavnäs Födelse- och dopbok! Nygren, Bruksläkare Julius August (I281)
 
173 FLAGGUNDEROFFICER

Underofficer av högsta graden vid svenska flottan. Graden inrättades 1761 och innefattade då kungliga flaggstyrmän, kungliga flaggkonstaplar och kungliga flaggskeppare. Flaggunderofficeren var likställd med arméns fanjunkare. 
Bladin, Kunglig Flaggskeppare Olof Gustaf (I1227)
 
174 Frans benämns i många böcker, som fåning, enfaldig och mindre vetande. I mitten av livet tituleras han plötsligt som fd bokhållare. Han slutar sin sista år som under fattigt underhållshjon. Nygren, Frans Edvard (I705)
 
175 Fredrik I föddes som son till hertig Fredrik II, den enögde, av Schwaben och dennes gemål, Judit, hertigen av Bayerns dotter. Huset Hohenstaufen är känt sedan 1000-talet och uppkallat efter sin stamborg i Württemberg. Fredrik valdes till tysk kung den 4 mars 1152 och kröntes till tysk-romersk kejsare den 18 juli 1155. Han var därtill kung av Italien från 1154 till 1186.

År 1147 följde Fredrik I sin farbror Konrad III på det andra korståget. Konrad valde Fredrik som sin efterträdare framför sin egen son. Efter Fredrik Barbarossas val till tysk-romersk kejsare utbröt ett häftigt uppror bland de lombardiska staterna som stod närmare de welfiska kejsarna. 1158 återkom han till Italien för att bekräfta sin makt här och höll en riksdag på roncaliska fälten vid floden Po. 1159 valdes dock Alexander III till påve, i motsats till Viktor IV som var en mer kejserligt sinnad kandidat. Alexander III gav de italienska städerna sitt stöd och Fredrik Barbarossa lät 1162 efter att ha erövrat Milano bränna och plundra staden.

Enligt uppgift lät han under belägringen av den italienska staden Cremona uppsätta tillfångatagna barn tillhöriga borgarna i staden på sina belägringstorn, för att tvinga dem att döda sina egna barn i försvaret. 1163 tvingades även den staden att ge upp. Motståndet fortsatte dock och 1167 bildades en liga av de italienska städerna och 1168 fick kejsaren lov att fly Italien med sin av farsoter reducerade här. 1174 var han åter i Italien med en ny här, men besegrades 1176 i slaget vid Legnano. Barbarossa tvingades därefter att sluta fred med påven, där han lovade vapenstillestånd i sex år med de lombardiska staterna och 15 års vapenstillestånd med kungariket Sicilien. 1183 slöts i Konstanz fred med de italienska städerna i vilken fred de tilläts att själv välja sina styresmän. Han hade däremot bättre framgång i kampen mot welfska partiets främste man, Henrik Lejonet. 1180 lyckades han få honom förklarad i akt och förlustig bägge sina hertigdömen Bayern och Sachsen.

Fredrik deltog även i det tredje korståget och ledde då den största av de tre arméerna (de engelska och franska utöver den tyska), men nådde aldrig Jerusalem; han drunknade då armén korsade floden Salef i nuvarande Turkiet.

Nazitysklands invasion av Sovjetunionen under andra världskriget, Operation Barbarossa, var uppkallad efter honom. 
Fredrik I Barbarossa (I1885)
 
176 Friherinnan Margareta Horn af Marienborg, född den 13 juni 1641 i Erfurt.
Uppfostrad först hos sin farmor Margareta Fincke och sedan hos riksrådet Johan Berendes´ fru, Ingeborg Kurck, varefter hon blev hovjungfru hos drottning Christina. Hon kom därpå till sin moster grevinnan Hedvig Douglas, född Mörner, vilken hon följde till Polen.

Död den 23 juli 1663 i Stockholm. Begraven i Riddarholmskyrkan den 6 mars 1664. 
Horn af Marienborg, Margareta (I181)
 
177 Friherre Stenbock, till Torpa stenhus, Länghems sn.

Född 1502.

Riksråd senast 1534-05-20.
Riddare 1537 vid Kristians III:s kröning i Köpenhamn.
Ståthållare i Västergötland 1540-04-09.
Häradshövding i Kinds härad troligen från 1553-08-12.
Sekreterare råd 1555.
Överste sekreterare råd senast 1557-02-05.
Friherre 1561-06-29.
Marsk från senast 1569-01-26.
Tf ståthållare över Vadstena slott och län från 1570-02-20.

Död 1571-05-24 på Strömsholms slott, Kolbäcks sn, Västmanlands län.

Gift 1531-09 med Brita Eriksdotter (Leijonhufvud), född omkring 1514, ? 1572-03-25 i Dagsbergs sn, Östergötlands län, dotter till riksrådet och lagmannen Erik Abrahamsson (Leijonhufvud) och Ebba Eriksdotter (Vasa). 
Olofsson Stenbock, Gustaf (I360)
 
178 Fromhold Fägerskiöld, friherre Fägerskiöld, (son av Lars Fegier, adlad Pegierskiöld, sedermera Fägerskiöld, se adliga ätten Fägerskiöld nr 340). Volontär vid Västgöta kavalleriregemente 1655. Kvartermästare därst. s. å. Kornett 1657 med fullm. 1659-02-11. Reformerad (sekund)ryttmästare 1660. Premiärryttmästare vid livgardet till häst 1674-05-04. Major därst. 1679-09-18. Överstelöjtnant 1680-03-10. Överste för sistnämnda regemente 1688-04-14. Friherre 1692-09-22 jämte brodern Johan (introd. 1693 under nr 97). Landshövding i Närke och Värmland 1693-12-20. Generalmajor s. d. Död 1706-10-29, såsom det förmenas av sin dräng ihjälskuten, då han låg och aktade på rävar samt begraven s. å. 15/11 i Örebro kyrka, troligen i Kurtzelska graven: vapnet ses strax till vänster om altaret. 'Han var bland annat med i tredagarsslaget vid Warschau, vid landstigningen på Seland, samt vid Halmstad och Lund, varest han blev illa blesserad och sargad.'. Gift med Catharina Lillie af Aspenäs, dotter av överstelöjtnanten Peder Lillie af Aspenäs, och Maria Amia von Lepel.
Barn:
Catharina Christina, född 1658, död 1754-01-03 Dingelvik och begraven s. å. 19/2 i Steneby kyrka. Gift 1:o 1692-08-28 i Stockholm med regementskvartermästaren Peter Rolander, adlad Myrtengren, i hans 2:a gifte, född 1650, död 1693. Gift 2:o 1698-03-007 på Stockholms slott med kaptenen Lorentz Svinhufvud i Västergötland, nr 199, död 1708. Gift 3:o 1715-07-14 i Steneby kyrka 7 med majoren Ludvig Tessmar, adlad Tessmar, född 1677, död 1718.
Carl Fredrik. Fänrik vid Nylands infanteriregemente. Löjtnant därst. 1691-07-08. Död ogift.
Per. Ryttare vid livregementet till häst 1686. Kornett därst. 1688-09-24. Löjtnant1 1693-05-13. Ogift ihjälskjuten 1697-02-19 av två sina drängar.
Lars, född 1664. Överstelöjtnant. Död 1719. Se Tab. 2
Gustaf. Ryttmästare. Död 1702. Se Tab. 18.
Maria. Gift med fortifikationslöjtnanten i Stade Isak Mellin, död 1702.2
Hedvig Eleonora, född 1676, död 1754-03-22 på Stora Tollstad i Sjögestads socken, Östergötlands län och begraven s. å. 29/3. Gift 1698-04-14 med kaptenen, friherre Reinhold Fredrik Rehbinder, död 1712.
 
Fägersköld, Fromhold (I93)
 
179 Fältöverste, friherre och ståthållare i Västergötland. Blev högst 64 år.

Erik Stenbock var bror till änkedrottning Katarina Stenbock.

Brodern Olof dömdes till döden av Erik XIV men benådades. År 1592 drevs Olof i landsflykt av Johan III. Tillsammans återkom bröderna Erik och Olof 1598 med Sigismunds armé men efter kung Sigismunds nederlag flydde bröderna. Olof fasttogs i Finland och arkebuserades medan Erik gick i landsflykt till Danmark 1599 och dog i Malmö 1602.

Erik, som var ståthållare i Västergötland under Johan III, är även känd för sin romantiska enlevering av kusinen Magdalena (Malin) Sture från hennes föräldrahem på Hörningsholms slott 1573.

Efter att hennes far Svante Sture mördats på Uppsala slott 1567 bodde änkan Märta (kallad Kung Märta) med flera av deras ogifta barn på Hörningsholms slott i Södermanland. Malins kusin, Erik Gustafsson Stenbock, blev under vistelser på gården förälskad i Malin, som besvarade kärleken. Kung Märta hade då tillfrågat ärkebiskop Laurentius i Uppsala, som ansåg att äktenskap inte kunde komma i fråga eftersom Erik och Malin var så nära besläktade. Hertig Karl tog i hemlighet friarens parti och hjälpte denne med hästar och manskap för att arrangera en enlevering.

Bortförandet iscensattes på Hörningsholm en marsdag 1573. Erik bjöd i lönndom Malin på en åktur med släde. Släden förde de båda till väntande ryttare, som snabbt förde dem "i säkerhet". Någon dag senare reste Erik till Stockholm för att förklara bortförandet för kung Johan III. Men Johan, som redan haft kontakt med den starkt förolämpade Kung Märta, lät genast arrestera den optimistiske friaren och fråntog honom dessutom hans ämbeten och förläningar.

Erik Gustavsson hade många vänner, som omfattades av åsikten att paret borde få gifta sig. Bland tillskyndarna fanns Per Brahe och änkedrottning Katarina Stenbock. Dessa började uppvakta såväl Kung Märta som Johan III och lyckades inte bara få Erik frigiven utan också ge honom tillbaka förmögenheter och ämbeten.

Kung Märta gav sig dock inte på sin ståndpunkt vad gällde giftermål. Paret reste då över den halländska gränsen och lät viga sig av en dansk präst. Ändå, tre år efter enleveringen förlät svärmodern Erik och sin dotter, som fick lika stor hemgift som de andra döttrarna.

Under kung Sigismund behöll Erik Gustafsson sina ämbeten och förläningar, men måste vid oroligheterna i landet under 1590-talet fly till Polen. Därifrån följde han Sigismund till Sverige 1598, men efter dennes nederlag vid Stångebro begav han sig till Danmark, där han avled. Hans egendomar drogs in till kronan, men redan 1603 förlänade Karl IX Malin att "njuta och obehindrat behålla" sin mans arvegods inom rikets gränser.
(Källor: Sveriges historia - Hadenius, Nilsson, Åselius och Gunnar Wetterberg - Kanslern Axel Oxenstierna)

 
Gustafsson Stenbock, Erik (I162)
 
180 Fänrik vid Skaraborgs regemente 1710-01-07. Löjtnant vid Västgötadals regemente s. å. 13/4. Kapten därst. s. å. 29/8. Fången 1713-05-16 vid Tönningen. Död ogift s. å. 29/5.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Belägringen_av_Tönning
 
Hård af Segerstad, Gustaf (I1765)
 
181 Född 'med segerhuva'. Beridare vid k. stallet29 1704-03-18. Löjtnant. Sekundryttmästare vid Västgöta kavalleriregemente 1710-11-15. Ryttmästare därst. 1711-04-14. Död ogift 1712 och bisatt 19/9 i Karlshamn. Han blev fången vid Poltava, men hemkom snart.
 
Hård af Segerstad, Carl Fredrik (I1762)
 
182 Född 1787-04-01 Kålltorp. Volontär vid Västgöta kavalleriregemente 1793-04-12. Sergeant vid Bohusläns regemente 1804-02-07. Fänrik vid Bohusläns regemente 1805-04-16. Löjtnant 1810-04-10. Kapten 1812-09-01. Avsked med majors n. h. o. v. 1816-08-27. Död 1862-09-20. Gift 1811-09-29 med Charlotta Fredrika Steuch, född 1787-07-16 Måryd, död 1835-01-22, dotter av majoren Johan Henrik Steuch, och hans 3:e fru Carolina Johanna Geete.

Barn:

Beata Carolina Maria, född 1812-06-01 och död 1812-11-13 på Måryd.

Jakob Johan Christoffer, född 1813-09-12 och död 1815-02-01 i på Måryd.

Sten Erik, född 1815. Lantbrukare. Död 1884.

Gustaf Miles, född 1817. Kapten. Död 1869.

Axel Alfred, född 1818-07-20 Saleby. Överflyttade till Nordamerika.

Sofia Ulrika, född 1820-10-29 i Stockholm, död ogift 1877-07-22, Ryr

Åke Vilhelm, född 1822. Kamrer. Död 1870.

Knut Christoffer, född 1824-01-19, död 1825.

Lovisa Fredrika, född 1826-04-24 i Dimbo socken, Skaraborgs län, död ogift 1897-10-05 i Norra Ryrs socken.

Catharina Charlotta (Lotten), född 1828-03-27 på Anneberg i Dimbo socken, död ogift 1903-02-12 i Stockholm.

Källa: https://www.adelsvapen.com/genealogi/Natt_och_Dag_nr_13#TAB_43 
Natt och Dag, Christoffer (I1654)
 
183 Född 1817-04-12 Måryd. Underofficer i pionjärkåren 1834-07-31. Avsked 1837-02-20. Furir vid Västgötadals regemente 1837-02-28. Officersexamen 1839-05-07. Underlöjtnant vid vid Västgötadals regemente 1839-10-25. Löjtnant vid Västgötadals regemente 1846-08-11. Kapten 1856-10-28. Avsked 1860-07-04. Kapten i armén 1863-07-10. Död 1869-02-16 i Vänersborg. Gift 1857-10-07 i Stockholm med Catharina Gabriella Rosaura Hård af Segerstad, född 1827-02-09 Kleverud. Död 1912-03-04 Strömsberg ]], dotter av löjtnanten Gabriel Hård af Segerstad, och Catharina Magdalena Elisabet Lillie af Aspenäs.

Barn:
Per Miles Gabriel Christoffer, född 1858-12-31 på Korsbyn vid Vänersborg, död på Korsbyn 1862-06-21.

Åke Gustaf, född 1860. Sjökapten. Död 1927. Se Tab. 44.

Anna, född 1861-08-01 på Korsbyn, död på Korsbyn 1861-08-01.

Nils Otto, född 1862-12-23 på Korsbyn, död på Korsbyn 1863-01-13.

Eva Catharina Charlotta, född 1864-08-03 i Vänersborg, död 1928-02-04 i Stockholm. Gift 1892-11-13 i Stockholm med rådmannen i Stockholm, KNO2kl, RVO, jur. utr. kand. Johan Wretman, född 1852-10-24 i Stockholm, död 1923-09-04 på Gärdesta i Lästringe socken, Södermanlands län.

Carin Gabriella Gustava, född 1867-12-28 i Vänersborg, död i Vänersborg 1869-03-19.

Källa: https://www.adelsvapen.com/genealogi/Natt_och_Dag_nr_13#TAB_43 
Natt och Dag, Gustaf Miles (I408)
 
184 Förkylningsfeber Nygren, Carl Magnus (I867)
 
185 Förstoppning Nilsson, Johan (I36)
 
186 Föräldrar:
Anders Olofsson och Catharina Jansdotter

Plats:
Stora Skogen

Faddrar:
Sven Pehrsson, Pehr Jöransson, Kjerstin Olofsdotter, Kjerstin Pehrsdotter
 
Andersson, Anders (I560)
 
187 Gabriel Alexander Hård af Segerstad föddes 1781. Han var den 7:e i ordningen av 12 syskon. Han föddes på Orust i Myckleby socken på Kåröd säteri.

Hans far Nils föddes 1734 och var hela tiden militär och slutade med ryttmästares avsked och avled 1791 på Erikslund i Älvsborgs län. Nu vandrarhem.

Hans hustru Ulrika Eleonora Cederholm von Schmalensee föddes 1750 och dog 1811.

Det finns inte så mycket att förtälja om Gabriel ungdom annat än några fullmakter som skrevs för hans befordran inom krigstjänsten. Citat: År 1805 finna vi en fullmakt, dagtecknad på Haga slott av Gustaf den IV Adolf, som vars slutord lyder: alltså vilja vi härmed och i kraft av denna vår öppna fullmakt nåderligen hava förordnat honom Gabriel Alexander Hård att vara fänrik vis kompaniet av Vestgöta Dahls regemente slut citat.

Under de närmaste månaderna kommenderades Gabriel att tjänstgöra i Stockholm vid Svea Artilleriregementet ? först som konstapel och underofficer och sedan som officers tjänst.

Carl Armfeldt har den 8 december 1805 undertecknat hans tjänstebevis vari det bland annat heter att han ådagalagt en utmärkt stadga, noggrannhet, drift och skicklighet och såmedelst förvärvat sig befelets aktning och välvilja samt kamraternas vänskap och förtroende? Men oaktat all till synes varande fallenhet för krigstjänsten tog han ju ett beslut att avsäga sig sin tjänst.

Hur det sedan gick fick vi ju veta när jag berättade om Catharina.

Klart är att Gabriel från år 1813 var hemmansägare och jordbrukare på heltid framtill 1844.
Åren på Stora Bjurum 1844-1849 var nog en skön och lugn tid för bägge makarna.

När de kom till Sundsör var säkert makarnas erfarenhet av storjordbruk bra att falla tillbaka på ? en stor hjälp för sonen Adam när han kort därefter övertog ansvaret.


 
Hård af Segerstad, Gabriel Alexander (I48)
 
188 Gerberga av Sachsen, född 913, död efter 984, var en drottning av Frankrike; gift 939 med Ludvig IV av Frankrike.

Hon var dotter till Henrik I av Sachsen och Matilda av Sachsen. Gerberga beskrivs som bildad, intelligent och politiskt aktiv, och hon tog ansvaret för staten under makens fångenskap och sonens minderårighet. Hon tillbringade sina sista år som abbedissa i klostret i Laon. 
Gerberga av Sachsen (I1898)
 
189 Gewaldiger vid Hellfors Silververk gm Margareta Ersdotter bersmansdotter vid Mörkiärnshyttan. Familj F478
 
190 Gift 1616 med borgmästaren i Norrköping Nils Månsson den store i hans 2:a gifte, född 1586, död 1639, stamfader för adl. ätterna Durell och Duréel, nr 422 och 609. Hård, Elisabeth (I1795)
 
191 Gift 1:o 1696-09-13 i Stenums socken med överjägmästaren Carl Emanuel von Snoilsky B, i hans 2:a gifte, född 1659. Gift 2:o 1715-10-19 på Uddetorp med majoren Börje Fikenbohm, död 1748-08-00. Hård af Segerstad, Agneta (I1789)
 
192 Gift 1:o med N. N. Hierta.
Gift 2:o med sin frände Carl Claesson Hård af Torestorp, nr 60.
Gift 3:o med Anders Blome till Halla. Hon och maken i sista giftet bortbytte 1647-08-14 frälsegården Berga i Åsaka socken, som Maria Hård tillbytt sig för sin morgongåva, till greve Per Brahe.
 
Hård, Maria (I1793)
 
193 Gift 1:o med vice presidenten Isak Henriksson Silfverhielm, i hans 2:a gifte, död 1650. Gift 2:o med översten Johan Printz, adlad Printzensköld, i hans 2:a gifte, död 1658. Hård af Segerstad, Anna (I1648)
 
194 Gift med kaptenen Lennart Lilliestielke, nr 120, död 1738. Hård af Segerstad, Anna Magdalena (I1769)
 
195 Gift med överstelöjtnanten Axel Hammarhjelm, i hans 1:a gifte, född 1676, död 1748. Hård af Segerstad, Ebba Brita (I1763)
 
196 Gottfried* Leonard Nygren var föddes på Wentzelholm i Rumskulla församling i Kalmar län
den 30/1 1849.
Skolutbildningen skedde i Lidköping där familjens trotjänarinna stod för skolhushållet där
också två bröder också var installerade. Sefa som trotjänarinnan kallades var född 1823 och
hade förlorat sina föräldrar i en koleraepedimi.

Gottfried hade liksom brodern Theodor ärvt sin fars initiativrikedom och vittomfattade planer,
energi och arbetsamhet parat med sin mors klokhet och försiktighet.

edan vid 13 års ålder flyttade Gottfried till Stockholm och fick en elevplats på hovapoteket
Lejonet.

1867 avlade han sin farm.kandidatur och blev 1872 färdig apotekare, 23 år gammal.
Gottfried ägnade sig därefter en tid åt köpmannayrket - och var en följd av år representant för
framstående tyska droghus.an ägde Åkerholmska glas- och bosättningsmagasinet,
skapade Pharmacia,och blev delägare av apoteket Nordstärnan från 1894 - och övertog
ledningen avdess droghandel. Droghandeln utvecklades under hans insiktsfulla och
energiska ledning med stor framgång varför en delning måste äga rum.

Resultatet av delningen blev att Vasens droghandel, Stille-Verners fabrik och Nordstjärnans
mineralvattensfabrik blev självständiga affärer.
attenfabriken övergick till Apotekarnas Vattenfabrik för att senare övergå till Bryggerierna.

Gottfried var ledamot i Centralstyrelsen för Bankaktiebolaget Stockholm-Övre Norrlan från
1898. Han var också verkställande direktör för De förenade kolsyrefabrikernas AB. Från
1903var han ledamot i direktioonen för Allmäna Barnbördshuset och från 1905, i
Överstyrelsen för arbetarförsäkring AB samt Förs.bol. Trygg från 1909 och i styrelsen för AB
Svea Separator från 1907.Under några år drog han sig till tillbaka till privatlivet, men när
världskrigetbröt ut 1914 kallades han till ordförande för den av Kungl. Medicinalstyrelsen
tillsatta läkemedelskommissionen för att organisera Sveriges inköp av läkemedel från
utlandet.

Gottfried ägnade mycket intresse och arbete åt organisationsfrågor inom apotekarekåren - och
för dess studerande donerade han en studiefond från vilken stipendier utdelades åt
fharmaceuter för vetenskapliga studier i in- och utlandet.

I ett eftermäle talas om Gottfrieds ovanligt vänsälla och älskvärda personlighet. (Se
nectrologen och även jubileumsskriften från dagspressen inom "Mina dokument" under
rubriken SLÄKT - NYGREN GOTTFRIED OCH THEODOR 1849 rep. 1843.


Gottfried var gift med Augusta Lyon. De fick en son och dotter.
Gottfried avled i en hjärtattack den 29 juli 1916 vid en ålder av 67 år. Familjen ägde och bodde i
huset Sköldungungagatan 5 i Stocckholm - och en villa i Saltsjöbaden på Ringvägen. 
Nygren, Gottfried Leonard (I240)
 
197 Gulsot Zachrisson, Hans (I1498)
 
198 Gustaf Adolf Nygren född 3/7 1854 Stavnäs, Värmland. Inskriven som elev 288 vid Tekniska Elementarskolan i Borås. Examen 1874. Maskinritare Edsvalla Kil 1874, Örebro 1876, Maskinritare Mekaniska Verkstaden, Karlstad 1877, Verkmästare dito 1888, Disponent vid Mekaniska Verkstaden, Kristinehamn 1899, Disponent vid Mekaniska Verkstaden, Karlstad 1905, Ingenjör Karlstad 1928. Avled 3/6 1940 i Karlstad.
 
Nygren, Ingenjör Gustaf Albin (I1073)
 
199 Gustaf Anshelm tog över gården Persbo i Kumla socken Västmanland år 1902 efter sin far
Anders Gustaf Almgren.
Köpekontraktet per den 18 december 1902 lyder enligt följande:
Anders Gustaf Almgren säljer härmed till sin son Gustaf Anshelm Almgren till mig tillhöriga Ett
åttondels mantal Kronoskatte Persbo, om Ett öres 12 penningland beläget i Kumla socken af
Öfver Tjurbo härad i Westmanlands län med utsådd höstgröda att tillträdas nästa 14 mars
mot
en överenskommen köpeskilling af För fastigheten 11.000 kronor
För grödan 3.000 kronor

Förutom ovanstående belopp skall köparen övertaga en skuld på fastigheten å Kronor
5.000.

Säljaren skall ha följande undantagsförmåner: Husrum, egen nyttjanderätt till lilla köket och
kammaren i Östra hörnet av byggningen samt klädkontoret i nordvästra hörnet af vinden -
vartill fri uppgång undantages förbehåller sig säljaren att under sin återstående levnad
erhålla Dagligen 2 liter oskummad söt mjölk.
Årligen 120 kg råg och 135 kg wete af ren och strid säd.
rligen 50 kg af hemfläsk af fullgod vara samt vid behov skjuts fram och åter till kyrka,
stationen och släktingar utan någon som helst avgift - äfvensom fri vedbrand - torr samt tjenligt
sågad (spåntad)......

Persbo den 18 december 1902.

Hela familjen Almgrens verksamma liv finns dokumenterat genom att de flesta sälj- och
köpehandlingar finns sparade och kommenterade mellan åren 1852 till 1922.
Sammanställningen har gjorts av Hans Nygren 200422 gift med Gustaf Anshelms dotter
Kerstin Birgitta Almgren/Nygren. 220402.

Originalhandlingarna finns bevarade hos Gun Hägg född Almgren.

Persbo såldes 1919 och familjen Almgren flyttade till Hovgårdberg i Vendels socken. Efter 3
år sålde G.A. Almgren gården för att flytta till Alsta i Örsundsbro. 1923 flyttade familjen
Almgren till Resta också denna plats i Örsundsbro.1925 och1926 fanns familjen åter i Alsta.
1926 fanns familjen i Råsunda i Stockholm - och till huddinge 1928. 1929 kom familjen till
Skälby i Järfälla socken.

Gustaf Anshelm Almgren ansvarade för en brädgård i norra Stockholm på Tomtebogatan
från slutet av 20-talet.
Han övertog rörelsen i början av 50-talet fram till 1957 då han överlämnade brädgården till sin
son Karl Gösta.

Gustaf Anshelm var en person med utpräglad beslutsförmåga parat med en matimatisk
begåvning och förmåga att få människors sympati.

Sammanställningen över hela familjen Almgren verksamhet under åren 1852-1922 och fram
till Gustaf Anshelm Almgrens bortgång 1958 berättar att han reden vid 29 års ålder lämnade
sin bana som jordbrukare och blev affärsman med största inriktningen på skog,
sågverksamhet och fastigheter - och som omräknat i dagens penningvärde utgjorde
miljonbelopp i många affärsuppgörelser.


Bilder och uppgifter om gårdar, hus och platser återfinns under respektiva gårdsnamn med
söktext under "Mina dokument som exempel " SLÄKTGÅRD - PERSBO"


Järfälla den 15 november 2001 Hans Nygren 200422 
Almgren, Gustaf Anshelm (I182)
 
200 Gustaf Branting var farfarsfar till Hjalmar Branting (statsminister)
1745 såldes Gårdsby till Gustaf Branting och hans svåger Rektor Petrus Colliander Gustaf Branting, som sedermera blev kronobefallningsman, var son till fil. mag. Jöran Branting, som 1745 erhöll tillstånd att i Växjö Stift öppna småbarnsskola. Jöran Branting var gift med Katarina lflander. Han hade 4 barn av vilka Gustaf var den yngsta. Erik blev häradshövding. Jakob blev Kronofogde, Katarina gifte sig med Rektor Colliander och Anna Kristina med Gabriel Ljungberg, som arrenderade Vikensved under Säteriet.
Troligen bodde Branting på Gårdsby, men på grund av hans tjänst som kronobefallningsman kunde han säkert ej ägna så stor tid åt gårdens skötsel. Stora förändringar gjordes säkert ej, mer än att han sålde Vikensved till sin svåger Gabriel Ljungberg, som därmed blev hemmansägare. 1749 gifte han sig med Maria Magdalena Lagerwall och hade med henne 5 barn. Hans son, son, son var den berömda politikern Hjalmar Branting.

Gustaf Branting sålde Gårdsby till sin släkting major Johan Gustaf Beppe på Vartorp (Brantings farmoder var född Rappe). Hittills hade Gårdsby, som så många andra gårdar, endast varit ett förmögenhetsobjekt, på vilket man ville offra så litet som möjligt, men önskade få ut så mycket mer. Frånsett de 6 åren fru Gyllensax bodde på gården har ingen haft den som fast bostad på över 200 år. Å andra sidan får man nog utgå från, att även om ägarna bott på gården, hade det under 16-1700-talet knappast medfört stora förändringar. Det var en tid då utvecklingen av jordbrukstekniken stod nästan stilla och det ännu långt in på 1700-talet tillämpade medeltida metoder.

Ända fram till 1800-talet byggde det svenska lantbruket nästan uteslutande på djurskötsel och skatterna voro beräknade efter hur många llspund smör gården räntade. Den växande skogen, »den onyttiga skogen», som Gustaf Vasa kallade den, räknades ej ha något värde och skogsmarken värderades endast efter hur mycket mulbete den gav och hur stor areal, som var lämplig till svedning. Svedjebruket användes i stor utsträckning in på 1800-talets mitt. Bondens huvudsakliga sysselsättning var att samla foder till djuren på ängar och kärr samt lövtäckt i skogen. Först på 1800-talet kom vändplogen i bruk. Bondens enda redskap var årdret, en primitiv träharv, ofta med träpinnar.

Den öppna jorden på fastmark var mycket begränsad. Då omfattade den odlade jorden på Gårdsby, enligt 1797 års karta, endast ca 50 tunnland, vilken fram till slutet på 1700-talet bearbetades med årder och hacka. Med frö besådda vallar förekom ej, utan när jorden efter 3-4 år minskade i skörd, lades den i träda och gödslades upp med den kreatursgödsel som fanns. Säden bestod huvudsakligen av korn och råg, något havre till hästarna samt rovor till djur och människoföda. En form av cirkulations- och skiftesjordbruk infördes sedan Major Gustaf Rappe inköpt gården 1775.

År 1739 instiftades Kungl. Vetenskapsakademien, som blev ett forum för diskussion av frågor, som berörde jordbruksnäringen. Den utlyste tävlingar av de mest skilda slag som nyodling, ängsskötsel, utfodring, dlkning, nya växtslag m.m. Dess verksamhet hade en mycket stor betydelse, men det dröjde länge innan de nya idéerna i större om fattning började tillämpas inom jordbruksnäringen. Slutet av 1700-talet markerade dock ett visst nytänkande och storskiftet, som påbörjades år 1787, banade väg för en viss rationalisering av jordbruket.

Det tog lång tid innan de nya idéerna började tillämpas i skogsbygderna. Gårdsby utgjorde inget undantag i den allmänna eftersläpningen, i synnerhet som det under långliga tider skötts av rättare med ägarna bosatt på andra orter.
 
Branting, Hans Gustaf (I789)
 

      «Föregående 1 2 3 4 5 6 7 8 Nästa»