Noteringar


Träd:  

Träffar 301 till 350 av 398

      «Föregående «1 ... 3 4 5 6 7 8 Nästa»

 #   Noteringar   Länkad till 
301 LUND Petter

Släktnamn: -
Född: 1777
Död: 1819
Antagen: 1810
Avsked: 1820
Aktnummer: BR-02-0042-1810

Regemente: Bohusläns regemente
Rote: Knähammar
Kompani: LANE
Socken: SKREDSVIK
Torpnummer: BR-02-0042 
Lund, Soldat Peter (I1480)
 
302 Lunginflammation Nilsson, Hulda (I333)
 
303 Lungsjuka Ersson, Torpare Erik (I1530)
 
304 Lungsot Petttersson, Häradsdomare Lars (I881)
 
305 Lungsot Jonsson, Anders (I1567)
 
306 Läkare, professor och livmedikus till Oscar II.
Han var son till Hans Georg Malmsten, kyrkoherde i Flo, och
Sara Christina Ekelund samt bror till Carl Johan Malmsten.
I äktenskapet med Emma Hård af Segerstad blev han far till
Emil och KarlMalmsten samt farfar till Carl Malmsten.

Malmsten blev student i Uppsala 1831, medicine kandidat 1838
och medicine licentiat 1839. Han promoverades 1841 till
medicine doktor med andra hedersrummet (ultimus) och blev på
sin berömda avhandling Om Bright’ska njursjukdomen (1842;
tysk översättning 1846), 1842 docent i praktisk medicin i
Uppsala. Han var 1843-50 tillförordnad adjunkt i medicin vid
Karolinska institutet, blev 1850 extra ordinarie och var 1860-76
ordinarie professor i medicin där. Samtidigt hade han även 1844
blivit biträdande överläkare och 1849 andre samt var 1860-76
förste överläkare vid Serafimerlasarettet. Åren 1872-80 var han
Oscar II:s läkare. Under de sista åren av sitt liv led han av en
svår kronisk hjärnsjukdom.

Pehr Henrik Malmsten var en framstående lärare och bidrog till
höjande av den svenska läkarbildningen. Som praktiserande
läkare var Malmsten en av de främsta i Sverige. Även som
vetenskaplig författare inom medicinens område var han
bemärkt. Större delen av hans författarverksamhet publicerades i
Svenska Läkaresällskapets "Förhandlingar" och i "Hygiea".
Hans viktigaste vetenskapliga arbeten avhandlar hans upptäckt
av Trichophyton tonsurans, en mikroskopisk svamp, som
orsakar vissa hud- och hårsjukdomar (Hygiea, 1845) och av
tarmparasiten Balantidium coli (Hygiea, 1857). Malmsten
påvisade först att aortaaneurysmen är syfilitiska sjukdomar och
beskrev först sjukdomsbilden hemianopsi
(halvblindhet) som symtom vid en hjärnsjukdom.

Malmsten var ledamot i den 1859 tillsatta kungliga kommitté, vars
arbete ledde fram till regeringens beslut26 april 1861 att medicine
licentiatexamen skulle kunna få avläggas vid Karolinska institutet.
Han ivrade förKarolinska institutets likställande med andra svenska universitet men även för inrättandet av en fullständig högskola i
Stockholm. På grund av ett av honom som ledamot av Stockholms stadsfullmäktige 8 december1865 väckt förslag stiftades den s.k.
decemberfonden för upprättande av en högre bildningsanstalt
i huvudstaden, Stockholms högskolas grundplåt.

Malmsten var ledamot av Vetenskapsakademien (1855) och
hedersledamot av Svenska Läkaresällskapet (1873). Vid Köpenhamns
universitets jubelfest 1879 kreeradeshan till hedersdoktor inom
matematisk-naturvetenskapliga fakulteten.

Mellan 1860 och 1883 bodde Malmsten i Villa Kvikkjokk på Södra Djurgården, inte långt från Biskopsudden. Villan med det säregna
namnet uppfördes på 1860-talet efter ritningar av Theodor Anckarsvärd. Namnet härrör från den händelsen då Malmsten räddade dåvarande kronprinsen Karl (sedermera Karl XV) från att drunkna i Kvikkjokk
i Lappland. Som tack fick han 1859 sluttningstomten mot Stockholms
inlopp, strax söder om Frisens park, där Villa Kvikkjokk sedermera byggdes.

Från våren 1880 vistades han utomlands och på Växjö hospital till följd
av sinnessjukdom.[2] Han jordfästes i Klara kyrka den 5 april 1883 och gravsattes samma dag på Norra begravningsplatsen.
 
Malmsten, Per Henrik (I406)
 
307 Major i svensk tjänst.

Död 1644 i Reval och begraven i domkyrkan i Reval

Gift 1:o med Catharina Ahlefelt.

Gift 2:o med Rebecka Sylvestersdotter, dotter till superintendenten
i Göteborg Sylvester Phrygius och biskopsdottern Christina Persdotter.


Och hade han med sina båda fruar 24 barn. 
Bruce, Anders (I140)
 
308 Malmsten blev medicine doktor 1883 och var docent vid Karolinska institutet 1885-88 i laryngologi och 1889-90 i medicin samt därefter praktiserande läkare i Stockholm. Han skrev det för sin tid värdefulla arbetet Studier öfver aortaaneurysmens etiologi (1888).

Wikipedia 
Malmsten, Karl Adam (I431)
 
309 Mantalslängd 1754:
Sundals häradsskrivare FIa:50 (1754-1754) Bild 90 / sid 9 (AID: v224450.b90.s9, NAD: SE/GLA/11204) 
Brelin, Pastor Nils (I933)
 
310 Mantalslängd 1766, Stora Skogen, Tunhem
Mantalslängder 1642-1820 Älvsborgs län 1642-1820 93 (1766-1766) Bild 100 / sid 7 (AID: v224367.b100.s7, NAD: SE/RA/5520315) 
Andersson, Olof (I1804)
 
311 Maria = Margareta.  Ersdotter, Margareta (I1531)
 
312 Maria Charlotta flyttade 1840 från Forshem till sin bror Fredrik Leopold i Karlstad ? och därifrån den 13 oktober till Vänersborg och avled på Kleverud den 16 september 1844 endast 30 år gammal. Nygren, Maria Charlotta (I283)
 
313 Maria tycks vara adopterad av Per Svensson och Kerstin Nilsdotter i Kristinehamn.
Bouppteckning efter Per: Kristinehamns rådhusrätt och magistrat FIIa:1 (1758-1792) Bild 124 / sid 241 (AID: v48736.b124.s241, NAD: SE/VA/11934) 
Andersdotter, Maria (I26)
 
314 Maria von der Grünau född 1585, död 1634 i Stockholm, var en svensk (ursprungligen tysk) hovfunktionär.

Hon var dotter till den sachsiske ståthållaren Georg Mauritzson von der Grünau till Tilen och Trasburg i Meissen och Anna Ottosdotter von Lipradt och syster till Anna von der Grünau. Hon var kammarjungfru (kammarfröken) hos Sveriges drottning Kristina av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 1604 med kammarrådet Otto Helmer Mörner, och 1618 med Stellan Otto von Mörner, och blev mor till Hans Georg Mörner. 
von der Grünau, Maria (I1375)
 
315 Matilda von Felitzen född Nygren gift med Ivar von Feilitzen år 1916.

Matilda genomgick flickskola i Stockholm och utbildade sig därefter till småskolelärarinna
och kompletterrade åren 1905 och 1906 sin utbildning vid Nääs slöjdgymnasium.

Under några år var hon i Frankrike dör hon bildade och ledde ett privat Kindergarten.

1909 kom Matilda till Walinska skolan i Stockholm och tjänstgjorde där som lärare fram till sitt
giftermål 1916.

åren 1917-1920 bodde makarna Feilitzen på Karlbergs slott där maken Ivar von Feilitzen var
lärare vid Krigshögskolan. Mellan åren 1920 till 1932 bodde familjen i Linköping.
Därefter var familjen bosatta i Stockholm. Under sin tid i Stockholm var hon verksam i
Engelbrekts församling och då främst inom hemsysterverksamheten.

Matilda var också en skicklig porslinsmålare.

Makarna Feilitzen fick 3 barn: Hans-Olof 1917, Gunnar 1918 och Bengt 1921.

Bilden som är tagen 1920 i Linköping visar Matilda, Gunnar, Hans-Olof och Ivar. 
Nygren, Anna Maria Mathilda (I226)
 
316 Mer information om Anna HELENA Jacobsdotter
Dotter, Hustru, Enka, Bjers Tofta
(Ingått i metodistsamfundet,
anmälan om detta d. 12/10 80,
personligen infunnit sig d. 17/2 1882) 
Jacobsdotter, Anna Helena (I1973)
 
317 Migrering

Till USA, blev gift där? och senare änkling

EmigrantAlbin Patrik Olsson
Migrering

Flyttade tillbaka till Tofta

ImmigrantAlbin Patrik Olsson 
Olsson, Albin Patrik (I1977)
 
318 Min farfarsfar Christopher Nygren går tillsammans med sin hustru Eva Mathilda Hård af
Segerstad som en röd tråd genom genom släkten fram till min generation och kommer säkert
göra så framgent på grund av deras stimulerande och fantasifulla levnadsöde som gör att
det väcker intresse och beundran.

Det är också mycket intressant att se de olika gåvor i form av färdigheter av olika slag som
har spridit sig från makarna och deras barn till en stor grupp efterkommande.
Bägge hade en aldrig sinande drivkraft för att få livet att utvecklas för egen och sina
närmaste del i en ganska svår tid för personer, som skulle driva en omfattande affärs- och
fabriksröralse under tiden 1830 - 1870.

Jag hänvisar också till den levnadsbeskrivning som finns skriven över Eva Mathilda.

Christopher var sjätte barnet i en barnaskara på 12 barn med samma mor.
Ytterligare 5 barn fanns i familjen, som kommer från faderns äktenskap med Anna
Margaretha Lidberg efter sin första hustrus död 1821 vid bara 43 års ålder.

De 12 barn som makarna Pehr och Charlotta fick tillsammans nådde 10 vuxen ålder och
flera av dem hade en intressant utveckling.

* Johan Petter 1798

* Lovisa Sofia 1800

* Lars Leonard 1802

* Pehr 1804

* Karl Daniel 1806

* Christopher 1808

* Julius August 1810

* Fredrik Leopold 1812 Död 24/6 1868 i en magsjukdom.

* Maria Charlotta 1814

* Otto Wilhelm 1816

* Frans Edward 1817

* Salomon Justius 1824

Christopher skriver i sin minnesskrift med anledning av sin 86 födelsedag när han vid tre års
ålder med sina många syskon flyttade från hemmet i Billingsberg i Stavnäs socken till Strand
i Wermskogs socken


"Då jag nu öfver 80 år
min tavla rullar fram
och minnes mycket som i går
Det minsta lilla grann.
Då börjar jag vid trenne år:
en vacker vinterdag,
Då på flyttningen till Strand
Jag uti farmars trygga famn
Med öppna ögon lätt fönamn,
Hur vägen över sjöar gick,
Liksom i sommarens glada skick,
Att uppå vågen gå,
Ja, det var vackert så."-------------

Minnesteckningen finns bevarad bland Christophers efterlämnade papper vilka finns
arkiverade i en separat kartong under namnet Christopher 1808.




Undervisningen skedde i hemmet av olika lärare. Utbildningen för Christopher ledde till bokhållaryrket.

Intresset för glastillverkning var naturligt då fadern redan som ung arbetat inom glasindustrin varför Christopher mycket tidigt började studera driften i de ganska många bruken i Värmland och Dalsland.
Detta gjorde att han snart gick över till egen verksamhet. Starten gjordes i kompanjonskap med Gustaf Adolf Wadström. Det första glasbruket var Sölje i Stavnäs socken Värmland. Christopher var då 22 år.

Kompanjonerna arrenderade Liljedahls glasbruk i Grums när fadern Pehr inte längre kunde driva verksamheten.

Liljedahls glasbruk framställde alla sorter mest brukligt blått, vitt och grönt glas, halvvitt och grön fönsterglas av flera dimensioner, samt hel- och halvbuteljer av engelsk, fransk och svensk fason. Citerat Carlstads tidning år 1831. Kompanjonerna drev glasbruket under åren 1830-1834 då det var dags att byta upp sig. Dom köpte Årnäs. Wentzelholms bruk var redan inköpt 1834 men sköttes troligen växelvis av kompanjonerna eller av någon förman på plats.
Kompanjonerna kom överens om att dom skulle alternera boendet mellan Årnäs och Wentzelholm i fyraårsperioder.
Se bild på Årnäs och Wentzelholm.

För Christophers del blev det tyvärr bara en period på Årnäs. Åren 1838-1842. En del uppgifter säger att det blev 6 år.

Det var vid den här tidpunkten, som Christopher träffade Eva Mathilda - - och det är lätt att gissa att dom träffades hos familjen Hamilton på Hönsäter inte långt ifrån Årnäs.
Kvar finns den julhälsning från Christopher på vers till Eva Hamilton på Hönsäter enligt tidens sed format, som ett allegoriskt och naturbeskrivande poem.

Bröllopet stod på Kleverud 1839, som var Evas föräldrarhem.

Årnäs bruksgård är mycket vacker både på in och utsidan byggdes 1792.
Det var en stor besvikelse att kompanjonen Wadström efter sin period höll sig kvar på Årnäs. Christopher skriver i ett av sina brev till Eva Mathilda och ber henne att försöka påverka Gustaf Adolf Wadström att hålla till
Överenskommelsen om att bo växelvis - dock utan resultat. Familjen Wadström bodde på Årnäs till 1850. De två utbyggnaderna på herrgårdens sidor tillkom när Wadströms dotter firade bröllop på Årnäs.

Utom som bruksdisponent verkade Christopher, som en intresserad och initiativkraftig jordbrukare och kommunalman.
Hans stora arbetsglädje och aldrig sinande planer och önskningar var vittomfattande.

För arbetet och för resor på ledig tid hade familjen en glasdroska som drogs av fyra vita hästar. Bland annat reste familjen 1847 från Wentzelholm till Marstrand i denna droska, som väckte visst uppseende då den till skillnad mot de flesta vagnar var heltäckt

Så här skriver författarinnan Marie-Louise Forsell i sin dagbok tisdagen den 31 augusti kl. 07.00 - fick se den så berömda fru Nygren, som i sin täckta hyrvagn kom ut med faster Therese

Det blev alltså Wentzelholm,som var deras hem fram till 1864 med ett kortare innehav av Sundsör 1849-1852.

1861-1863 bodde familjen på Klementstorp då hade de ekonomiska bekymren ökat efter det att Christopher tecknat borgen och fordringsägarna började att höra av sig ? konkursen var ett faktum. 1864.

Det är få konkurser som fått ett sådant eftermäle:
Vimmerby tidning skriver fölande: Vi tror oss ej gå grannlagenheten för nära, då vi meddelar att brukspatronen Christopher Nygren nödgas till Tuna häradsrätt inlämna sin cessionsansökan, en tilldragelse, som för den ännu vid full vigör varande, ehuru till åren komne, verksamme och välvillige mannen med sin stora familj är högts svår, för den ort han verkat beklaglig och för hans många vänner högst sorglig, ehuru under ett års tid förutsedd.

Huru tillverkningarna vid Wentzelholms glasbruk, under de år han såsom intressent och disponent skötte detta omskapande och mångdubblades, detta och åtminstone de personer som kände stället då Nygren för 30 år sedan övertog detsamma, vilka tillfällen till förtjänster den kringliggande ortens allmoge därav dragit, därom talar dennes vana att till sina skatter och utsagor nästan alltid lyfta penningarna å nämnda brukskontor, vad han såsom kommunalman verkat för den församling vilken han tillhört, därom vittnar nybyggd kyrka, uppfört skolhus med flera byggnader, organiserat förlikningskommittè och folkskolor, förbättrande och omlagda vägar m.m. ? och vad han därjämte för hela orten gagnat, det visar de stora uppoffringar han gjort ? dels att på egen bekostnad, då sådant ej på annat sätt kunde åstadkommas, låta upprätta karta och kostnadsförslag för Kinda båtleds utsträckande från Östgötagränsen hit till Vimmerby ? och dels de rika bidrag som han tlllskjutit för undersökning av en järnväg mellan Västervik och Eksjö och de bemödande han visat för erhållandet av en telegrafförbindelse mellan samma platser och det förslag till organiserande av en bankavdelning här på platsen.

Alla frågor, som den nu mognande övertygelsen lärt var och en till inse och omfatta.

Hans rastlösa arbetsverksamhet hade bort tillförsäkra honom en sorgfri ålderdom, men den bransch av bruksrörelse, med vilken han under sin långa levnadsbana varit sysselsatt, sannolikt mer än de flesta andra är underkastad konjunkturens nycker, och tillstötande motgångar och förluster. Dessa senare i staten upptagna till 125.000 riksdaler förorsakat den inträffade katastrofen, så bjuder billigheten åtminstone att man offentligt erkänner att det goda samhället, som han verkat och velat verka.

Det hela löstes så att familjen utan skulder kunde fortsätta till Stockholm dock utan pengar. Det var år 1864. Christopher 56 år och Eva 44.
Arbete på Järnvägskontoret i Stockholm inbringade 1 krona om dagen.
Hela familjen måste i fortsättningen med alla medel försöka dra sitt lass för att få pengar till mat och bostad genom inackorderingar och husliga arbeten m.m.

Utan att förtröttas av det ständiga räknearbetet på järnvägkontoret fortsatte Christopher att komma med förslag, idèer och uppfinningar av skilda slag. Han skrev inlagor t.ex. om Helgeansholmens bebyggande, om lämpligare byggnadsmaterial för engelska kyrkan, vilket kom till användning, om vattenglasets bruk för olika ändamål bl.a. för pensla på ägg för konservering. Ett experiment, som också lyckades.

Vattenglas föreslog han vidare för att släcka vådeld i kolförråd och genom dess ogenomträngliga egenskap att takstolar skulle penslas därmed för att ej brinna.(Förslaget finns på Tekniska museet)
Han erbjöd Ryska staten att få köpa ett patent av vattenglaset.
Ett experiment gjordes på Ladugårdsgärde i närvaro av generalstabsofficerare och Ryska legationen, då krutfjärdingar fördes genom eld utan att ta skada, Kopia av skrivelserna finns kvar.

Hans föreslog allmännare spridning av torkkrior för skörden och många planer som endast delvis kom till utförande.

Christopher brevväxlade med John Eriksson i U.S.A. och erbjöd honom sina tjänster beträffande en del uppfinningar, som Christopher gjort.

Christopher hade stor bredd i sitt kunnande. Han deltog i det mesta, skrev minnesruna över Sir John Franklin. Skrev en lång nidskrift över Björnstjerne Björnsson om hans verk och person. Han skrev en berättelse, som poem kallad Grottorna i Bergsbygden.

Han skrev Inlägg till professor David Munck af Rosenschöld, som svar på Carlscrona Veckoblads fråga mm.
Christopher skrev dikter till hembygden och Värmlands lov och hyllningar till bemärkelsedagar.

Sju år efter sin Eva Mathilda avled Christopher år 1901 92 år gammal.



Källa: Hans Nygren 
Nygren, Christopher (I15)
 
319 Minnesskrift Vid Stadens 300-års jubileum 1919 Utarbetad af G. A. Bohlin. Marknaderna sid. 524

Ibland fick en marknad en tragisk avslutning, såsom fallet var med luciamarknaden 1820. Under marknadsdagen hade pipmakaregesällen Anders Gadd på honom obekant sätt blivit av med 382 Riksdaler riksgäld. I staden och i det hus där Gadd bodde, hade under dagen observerats en misstänkt person, som igenkändes för att vara nyss från Mastrands fästning frigiven tjuv, vid namn Börje Andersson, vilken hade sitt hem i torpet Lassakrogen vid Gräfsnäs. Flera omständigheter drogo så starka misstankar på denna person, att stadstjänaren Svante Nyman i sällskap med extra fånggevaldigern Vilhelm Jägerström dagen efter marknaden åkte ut till Lassakrogen för att fasttaga den nämnde Börje. Denne gjorde motstånd, drog kniv och råkade Nyman så illa, att det blev hans bane.

Som blodigt lik fördes stadstjänaren till Alingsås att där få sin grav. 
Nyman, Sven (I874)
 
320 Mitt besök på Årsta den 6 juni 1846.

Den 6:e juni på morgonen reste jag ut genom Skanstull. Det hade regnat något på morgonen och vädret var behagligt och friskt. Utsikten från den högt belägna vägen utom tullen är vacker, - där ser man staden och sjövikarna liksom glänsande armar omfamna den.

Flera små täcka ställen far man sedan förbi på vägen åt Länna Gästgivaregård - men kunde ej ge mycket akt på något - jag var för mycket upptagen, upprörd av vad jag väntade mig - en oro lätt förklarlig i min ställning, med mitt själstillstånd,
Ja, jag tyckte det gick fort nu och skulle nästan ej haft särdeles emot att vägen varit längre.

På Länna tog jag litet frukost medan jag väntade en stund på en häst. Snart kom den och nu bar det av raskare än förut. Trakten blir nu mera skogig - mest tall ? och antar något av skärgårdslynne. Dock synes Östersjön ingenstädes

På Berga klädde jag om mig. Där var en beskedlig. Hygglig gästgiverska. Nu hade jag blott ¼-dingsväg fram till Årsta ? och snart var jag inne på dess ägor - Vad jag nu betraktade allt med stort intresse - Varje träd och sten vid vägen - Ännu syntes inte herrgården - men jag var vad man i Värmland kallar haj och inkrupen i mig själv lik en snäcka.

Hur skall det gå för mig stackare tänkte jag. Och nu kommer vi till de stora herrgårdsåkrarna, som stodo härligt gröna, - och det gjorde mig gott att se hur välsignat det här såg ut.

Nu såg jag gården även - omgiven av vackra lövträd och det stora stenhuset med sitt spetsiga tak - och ett fykantigt torn på framsidan, försett med urverk. Detta var något storartat mer än jag väntat.
Vid ena flygelbyggnaden stannade vi och jag steg ur ock gick fram till huvudbyggnaden - uppför stentrappan, som har en nedgång åt ömse sidor - och in i den höga förstugan, som nästan liknar en kyrka, har 4 granitpelare som uppbära valven varpå trappan till övre våningen ä ömse sidor går upp - Allt var tyst här och stegen genljudande.

Jag gick fram till dörrar mitt för där jag tänkte träffa på köket. Snart kom någon ut som förmodligen var hushållerskan. Jag frågade om Herrskapet var hemma ? och fick till svar att blott en av mamsellerna var hemma. Jag frågade ivrigt vilken? ? och hörde med invärtes glädje och lättnad att det var Fredrika.

Gud skickelse var mig blid - Jag nämnde mitt namn och hon gick upp för att anmäla mig ? och kom strax ned och bad mig stiga upp och vänta litet. Mamsell Bremer skulle komma--- Emellertid blev jag införd i en stor sal till höger det var matsalen.

Här satte jag mig ett ögonblick på soffan men väntade stående. Länge behövde jag ej vänta. Dörren öppnades tyst och mamsell Bremer kom och tog emot mig med mycket hjärtlighet.

Jag nämnde huru min resa av tillfälligheter blivit företagen tidigare på sommaren än jag ämnat. Nu minns jag ej rätt första samtalet mer än att hon omtalade att hennes mor och syster var i Stockholm.

Hon talade med mycken lätthet, dock aldrig flödande, men med en gedigenhet och redighet i tanke och en hjärtlig ton att det alltid var fängslande för åhöraren.

Jag däremot medveten om min kompletta oförmåga att underhålla ett samtal även i de alldagligaste ämnen och till en början var ej annat å bane jag förskansade mig som vanligt inom den olyckliga stelheten, illa passande till ansiktsuttrycket där kanske mera liv förråder sig och blott då och då hittade några fattiga ord. Hon frågade om vi kanske skulle gå ut före middagen att promenera.
 
Nygren, Carl Daniel (I294)
 
321 Modern Maria Carlsdotter har felskrivits som Maria Philipsdotter. Larsson, Lars (I1778)
 
322 Moderpassion Ersdotter, Margareta (I1531)
 
323 Morgongåva 20 lod silver. Familj F487
 
324 Målilla med Gårdveda C:12 (1903-1920) Bild 135 / sid 128 (AID: v174500.b135.s128, NAD: SE/VALA/00256) Gustavsson, Anna Lisa (I303)
 
325 Mördad Nyman, Sven (I874)
 
326 Mörttjärnshyttan (1638–1757)
Belägen ca 16 km nordöst om Filipstad, drygt 200 m.ö.h. Hyttan även kallad ”Brickan”. Anlades i en liten bäck som leder vattnet från Stora Mörtsjön ner i Saxen. Ombyggd 1688 vid ett bättre ställe längre ned i bäcken. Trots flytten visade sig vattendraget för klent och blev med tiden otillräckligt, så att hyttan blev nedlagd redan vid mitten av 1700-talet. En hammare blev färdigbyggd 1652 men blev utdömd år 1689.
 
Persson, Uppsyningsman Erik (I1534)
 
327 Nervfeber Nygren, Jan Petter (I277)
 
328 Nicolaus Christophori Risell, född 1655.
Student i Uppsala 1675.
Präst och adjunkt hos fadern. Kapellan i båda Ullerudssocknarna 1687 efter
sin fader.
Kyrkoherde i Hesselskogs pastorat av Karlstads stift 1703 efter sin äldre broder.
Död 1708-10-04. Gift med Brita Welina, född 1665-04-08, död 1748-05-02,
dotter av sockenadjunkten i Väsehärad Andreas Andreae Welinus och
Sigrid Hansdotter Iser.

https://www.adelsvapen.com/genealogi/Gyllenspak_nr_901 
Risell, Kyrkoherde Nicolaus Christophori (I344)
 
329 Nils flyttar 1813 till Grundsund. Johansson, Nils (I33)
 
330 Nils Mattsson; Arrendator af Kjällebräcka (nu
Carlberg) i Grums socken och Wermland, efter hvilket
ställe sonsönenia kallade sig Bräckselius, som
sedermera förkortades till Brelin.

Son:

Johan Nilsson; Arrendator af Kjällebräcka. —
Gift med Margaretha Andersdotter.

Son:

D:r Nils Bräckselius, sedan Brelin, f. 1690 på
Kjällebräcka; Student i Upsala 1717; Stads-Notarie
i Carlstad 1718; Magister i Upsala 1725; Prestvigd
i Carlstad 1726; Skolprest derst. 1727; Konsistorii-
Notarie 1732; Kyrkoherde i Bolstad på Dahl 1743;
Theol. Doktor 1750; † 1753 5/7 i Bolstads prost-
gård. Han reste flere gånger utrikes och utstod
derunder mångahanda besvärlighetrr, bland annat
att bli prässad till soldat i Preussisk tjenst. — Gift
med Anna Maria Kyronia, † 1776 16/3 i
Wenersborg; dotter af Prosten och Kyrkoherden i
Björklinge i Upland, Kongl. Hofpredikanten Nils Kyronius,
farfar till Nils Holmberg, Nobil. Holmberg de
Beckfelt, N:o 2155, med Catharina Beckerfelt, N:o 625.

http://runeberg.org/anrep/1/0404.html 
Nilsson, Johan (I928)
 
331 Nils Petter Johansson var skansbyggare och är den förste i
av släkten Nygren, som vi f.n. känner till.

Han och hans familj levde någon gång 1670 ? 1720-talet.





Källa: Hans Nygren 
Jonsson, Nils (I28)
 
332 Nils Posse (son av Jöns Lagepose, till Såtenäs och Tun.

Väpnare.

Var riksråd 1488 och 1491.

Gift 1:o med Gertrud Mattsdotter, dotter av norske riddaren och riksrådet
Matts Jakobsson (yngre ätten Römer) och Gro Alfsdotter (Bolt).

Gift 2:o före 1491-11-05 med Margareta Ivarsdotter, dotter av Ivar Jönsson (vingat svärd).

Barn i gifte 1:o:
Matts Nilsson. Dödad i Dithmarschen 1500.
Gertrud. Gift med Göran Hansson (Stiernsköld), död 1517.
Axel. Riksråd. Död 1551. Se Tab. 3. 
Posse, Nils (I1284)
 
333 Nordensvan. Värmlands regementes personalhistoria. 1911:

Nr: 600. Johan Wallmen, född 1691, Värmland. Fadern: Birgerus Olavi Wallmen. Modern: Catharina Lind. Vigd med Cajsa Margaretha Kihlberg. Förare i maj-1713, fältväbel 1 augusti 1714, sek-fänrik 4 augusti-1718,reg-adjutant 22 juni 1719-1722, då han måste lämna plats för den ur ryska fångenskapen hemkomne företrädaren varvid han blev återtransp. till fänrik på Elfdals komp-Bevistade norska fälttågen. Död 6 mars-1736.



I första delen av Nordensvan (s. 167) omnämns också Fänrik Wallén i sb med 1728 regementsmöte. Han ansvarar då för att ”tillsäga Sandbäcks åbor att denna dag hafwa sina creatur på andra ställen wacktade” i samband med skjutövningar på denna plats (idag en stadsdel i Karlstad). 
Wallmén, Johan (I1745)
 
334 Notering i husförhörslängd 1831-1835:
Jan Pettersson Sax: Vårdslösar sina barn. Super.
Dottern Anna Greta: Driver omkring.
Färnebo AI:17a (1831-1835) Bild 365 / sid 360 (AID: v11121.b365.s360, NAD: SE/VA/13146)


1846-1850, Persbergsgruvan, Färnebo (S)
Notering om Jan: Vanvördar barnen. Ofärdig.

Notering om dottern Anna Greta: Driver omkring. Kan ej läsa ett ord.
Fadern och flickan bör inkallas.
Upptagen av mamsell B. K. Berggren.
adm. 48
Färnebo AI:20c (1846-1850) Bild 111 / sid 101 (AID: v11131.b111.s101, NAD: SE/VA/13146) 
Petterson Sax, Gruvdräng Jan (I1522)
 
335 NYGREN, Ernst Malcolm Abraham

Föddes på Sundsör den 17 december 1851. År 1852 flyttade familjen till Mariholm utanför Norrköping, Ernst var då bara 1,5 år gammal.

Flyttningen till Marieholm var en mellanstation inför den planerade flyttningen till Wentzelholm, som skedde 1854.

Ernst gick, som sina bröder i Linköpings Högre Elementär Läroverk. Familjens trotjänarinna Josepha Ihlström stod för skolhushåll för bröderna Theodor, Gottfried och Ernst.

Efter avslutad skolgång, vet vi ganska litet om Ernsts liv. Han bodde i under flera år i Stockholm. Vi vet inte var eller hur han träffade sin blivande hustru, min farmor - Maria Augusta Edberg som föddes 1858 och avled i Göteborg 1949.

Maria Augustas far vet vi inget om. Hon var född utom äktenskap och blev samma år adopterad av Christene och Johan Ferdinan Edberg. Familjen Edberg flyttade till Göteborg den 17 september 1861. Det måste varit kring år 1876 som Ernst och Maria träffades. Samma år flyttade Ernst och Maria
till Norge och Kristiania. De gifte sig där den 14 juli 1877.
De stannade i Kristiania i 9 år. Under den tiden föddes Kristoffer 1880, Anna Maria Mathilda 1883 och Hugo 1884.

Endast 2 år efter det att Hugo fötts beslutar Ernst att åka till Amerika.
Utvandrardag var den 22 januari 1886. Destination Boston Mass.

Barnen var då endast 6, 3 och 2 år gamla, när Maria lämnades ensam med tre minderåriga barn.

Orsakerna till att min farfar Ernst Malcolm Abraham övergav sin familj har vi just nu inget bra svar för. Det man vet är att hans bröder och systrar hela livet visat stor aktivitet och handlingskraft och med tanke på alla Nygrenars aktiva läggning för att nå sina mål förverkligade. Kan man gissa att även han ville utvidga sina gränser - eller om det var en flykt från ett liv som inte passade honom vet man ej.

Nu blev det inte så utan allt försvann i tystnad.

Det sägs att han skrivit till Maria och bett dem komma efter honom. Familjen i Sverige tog dock helt avstånd från Ernst och det slutade med att han dödförklarades 1909.

Jag håller på med att försöka få fram det mesta om deras liv ? men det tar tid och får bli en separat berättelse. En del vet jag redan, men det kommer att ta för lång tid att berätta om.

Maria kunde till en början försörja sig och sin familj, som kassörska på en teater i Göteborg.

Det blev min pappa Ernst Kristoffer och yngste sonen Hugo som blev kvar hos modern, Anna Maria Mathilda kom tidigt till sin Faster Anna och började sin skolutbildning i Stockholm på Faster Annas bekostnad. A.M. Mathilda bodde större delen av sin ungdom hos familjen Christopher Nygren och faster Anna.

Ernst Kristoffer min pappa fick möjlighet att studera på Chalmers ? och som resulterade i arbete på Skrivmaskinsföretaget Remington. 
Nygren, Ernst Malcolm Abraham (I13)
 
336 Obekräftat!! Larsson, Gästgivare Carl (I701)
 
337 Obs! Fel efternamn på fadern. Felskrivning. Övrigt stämmer. Nygren, Cajsa Maja (I815)
 
338 Olof Hård, (son av Lars Pedersson), till Segerstad samt Skämningsfors i Brandstorps socken och Tubbetorp i Stenums socken (båda i Skarab.) samt Moanäs i Fågelås socken Skaraborgs län, som han erhöll i donation 1624.
Född 1555-05-13 (30/5 enl. gravsten) på Segerstad.
Följde 1577 hertig Carl på hans resa till Pfalz.
Var 1587 bemälde hertigs kammarjunkare.
Hövidsman för en fänika knektar 1596-09-13.
Mönsterherre i Stockholm22 1596-10-28.
Översteamiral för några skepp 1597-05-18.
Med flere förordnad till slottsloven på Kalmar s. å. 8/6.
Ryttmästare över Vista, Östbo, Mo, Tveta, Västra härads, Sunnerbo Västbo häraders knektar i Småland 1600-03-28.
Ståthållare över Jönköpings hus, stad och län s. d.
Hade 1600-04-17–1618 i förläning Reftele och Anderstorps socknar Jönköpings län.
Befallningshavande över krigsfolket i Småland 1605-07-19.
Överste för allt krigsfolket därst. 1609-04-04.
Åter ståthållare på Jönköping 1612-01-04–s. å. 30/5.
Död 1630-10-31 och ligger jämte sin fru begraven på Reftele kyrkogård, där hans ståtliga gravsten med anvapen finnes. Han var en mycket tapper man. Blev 1598-06-31 vid Kalmar slotts uppgivande förd av konung Sigismund till Polen, neder om Weichselströmmen, varest han utstod ett svårt fängelse. Skiftade slutligen 1628-06-11 på Segerstad sina sätesgårdar emellan sina tre söner.

Gift 1586-03-13 på Örebro slott med hovjungfrun hos hertig Carls gemål Maria av Pfaltz Catharina Vogtin von Fronhausen, av förnäm adel från Hessen, född 1553, död 1640, dotter av Johan Vogt von Fronhausen och Anna Catharina Rau von Holzhausen. 
Olof Hård (I1790)
 
339 Olycka Andersson, Olof (I397)
 
340 Omkom vid fartyget Dianas förlisning vid Pater Nosterskären Hayman, John Edward (I264)
 
341 Oskar Fredrik Nygren föddes den 11 februari 1842 i Karlstad och avled den 17 juli 1925 och var av gammal Karlstadssläkt. Fadern var handlanden och rådmannen Adolf Fredrik Nygren född 29 september 1808 död 1 Juni 1879, han var gift med Anna Lovisa Strandberg född 15 augusti 1818 död 17 april 1876.
Oskar Nygren var under åren 1850-1856 lärjunge vid Karlstads läroverk och kom därefter ut i det praktiska livet och konditionerade hos firmorna Jan August Nygrens järnhandel (ägaren var hans syssling) och hos grosshandlaren P.F.Broman samt hade även en kortare anställning vid Wermlands Enskilda Bank. Året 1866 öppnade han tillsammans med en kompanjon, Walfrid Åhlin, rörelse vid stora torget i Karlstad, vilken han efter några år blev ensam innehavare till. Hans affär växte ut till en betydande omfattning och själv fick han mottaga flera kommunala förtroendeuppdrag.

Han var gift med Sara Örnberg, född 31 januari 1847 död 31 januari 1936. De fick följande barn;
Fredrik född 12 oktober 1873 död 3 april 1948
John född 21 maj 1875 död 25 augusti 1875
Wilhelm född 10 september 1876
Anna född 14 januari 1879
Hugo född 10 juni 1880
Viktor född 9 fabruari 1882

Sonen Fredrik efterträdde som verkställande direktör i Nygren & Åhlin AB år 1919. På grund av sin ohälsa drog han sig tillbaka 1934 och Axel H. Nilsson blev då biträdande och senare (1947) verkställande direktör. Sonsonen Kaj Nygren (son till Wilhelm Nygren) övertog som styrelseordföranden och Karl Helmer som verkställande direktör mellan åren 1947-1972.
 
Nygren, Oskar Fredrik (I974)
 
342 Oäkta barn. Gustafsdotter, Anna Matilda (I585)
 
343 Oäkta. Fadern är Anders Månsson, Heinge nr 2  Persson, Bror Gottfrid (I1154)
 
344 Pappa föddes den 16/9 1880 i Kristiania. Föräldrarna Ernst Malcolm Abraham Nygren och
Maria Augusta Edberg (Thalin) flyttade från Kristiania den 23 oktober 1886 till Göteborg.

Min farfar E.M.A.Nygren hade redan den 21 januari rest till Amerika - för att inte mer återvända
till Sverige. Se särskild biografi som skrivits om Pappas föräldrar.

Pappas familj flyttade till Masthugget .Han var då 6 år och hans mor 28 år. Övriga i familjen
var barnen Mathilda 3 och Hugo 2 år.

Pappa och familjen flyttade 1887 till Malmö därefter 1888 till Kristine församling. 1890 till Nya
Haga.
Göteborgs Haga AI:10 (1885-1895) Bild 164 / sid 1759 (AID: v34587.b164.s1759, NAD: SE/GLA/13184)

Östra Haga 1892-1907
Göteborgs Haga AI:7 (1885-1895) Bild 358 / sid 753 (AID: v34584.b358.s753, NAD: SE/GLA/13184)
Göteborgs Haga AIIa:5 (1895-1910) Bild 49 / sid 1243 (AID: v82635.b49.s1243, NAD: SE/GLA/13184)

1907-
Domkyrkoförsamlingen.
Göteborgs Domkyrkoförsamling AIIa:12 (1899-1909) Bild 246 / sid 3342 (AID: v82235a.b246.s3342, NAD: SE/GLA/13180)

1892 åter till Kristine församling.
År 1897 skriver fadern från Amerika för att få sina identitetshandlingar som han förlorat. Ingen
av hans närmaste släktingar hjälpte till för att översända dessa handlingar och inget mer
hände efter detta. Se biogrfin över Pappas föräldrar.

År 1909 dödförklarades fadern.

Pappa stannade i Göteborg fram till 1911 då han reste till Amerika för att arbeta som
konstruktör på Remingtonfabriken i New York.

Han var mycket aktiv i olika idrotter och tävlade i kanotsegling och skytte.
I skyttet var han mycket framgångrik som toppades av en uttagning till olympiska spel men
som grusades av sjukdom. Hans kamrater i skytte var den smått legendariska skytten Alf
Swanh och hans son G. Swahn med vilka han ofta var ute på jakt med i skogarna kring Täby
i
Stockholms län.

Den 29/6 1919 deltog han i en tävling som anordnades av föreningen för olympisk
kortdistansskjutning med miniatyrgevär 50 meter. I tävlingen erövrade han bronsmedalj.

Pappas skol- och yrkesmässiga liv:

Utöver grundskolan studerade han under en tid på Chalmers Tekniska högskola.
Förmodligen var det någon kortare riktad utbildning för det yrke som skulle vara hans fram till
1920 då han drabbades av Spanska sjukan. Sjukdomen tog hårt på hans syn vilken efter
tillfrisknandet var synförmågan endast på ett trekvarts öga.

År 1900 fram till 1911 arbetade han förmodligen hela perioden på skrivmaskinsfirman
Remington.


Reste 15 september till New York 1911. Först gick resan med ångfartyget Bayardo till Hull.
Göteborgs poliskammare (-1900) EIX:95 (1911-1911) Bild 1900 / sid 367 (AID: v479819.b1900.s367, NAD: SE/GLA/12703)


1911-1913 tjänstgjorde han på Remmington i U.S.A. New York. Var på utvecklingsavdel-
ningen för skrivmaskiner som konstruktör och erhöll företagets medalj för gjorda nykonstuk-
tioner. Bilder från den tiden finns på "Mina dokument" Släkt - Nygren Ernst Kristoffer.

Efter det han återkommit från sin U.S.A.-tjänstgöring 1913 fortsatte han i några år på
Remington och under en kortare tid som representant på företaget Bergman och Andersson
som var en specialaffär i kontorsartiklar, pappersvaror och trycksaker. Därefter startade han
egen verksamhet som intrumentmakare och finmekaniker.

Den 19 december 1914 gifte sig Pappa och Mamma.
Den 16 januari 1916 föddes Sven Kristoffer i Täby.
Församlingsboken:Täby AIIa:3 (1908-1916) Bild 160 / sid 5 (AID: v274845.b160.s5, NAD: SE/SSA/1578)

Den 22 april 1920 föddes Hans Teodor
i Stockholm. Familjen var då bosatt på Upplandsgatan 37 i Stockholm.

Utöver sin yrkesmässiga gärning som finmekaniker undervisade han i Engelska på slottet för
en mindre grupp av anställda.

Skickligheten som finmekaniker överfördes mycket tidigt till bygge och konstruktioner av
radioapparater. Minnen av önskad absolut tystnad när radion skulle ställas in på någon
radiostation med hjälp av nål och kristall sitter kvar.

1926 avled farbrodernTheodor Kristaoffer Nygren och efterlämnade ett arv på 17.
kronor vilket stärkte familjen ekonomiska ställning och gjorde att familjen hade det gott ställt -
och Pappa och mamma kunde investera i en affärsverksamhet.
Tiden 1920 - 1930 kan besrivas som mycket svår med långa sjukdomsperioder. Förutom en
lång konvalisens efter Spanska sjukan drabbades han av sviterna från ett fästingbett som
i slutet på 20-talet band honom vid sjukbädden från och till i över ett år.

1929 var Pappa efter långa sjukdomsperioder mer eller mindre tvungen att sluta med
det yrke han hade ägnat sig åt nära femtio år och satsade på affärsverksamhet genom att
köpa en Tobaksaffär. Affären låg på Odengatan 35

Mamma och pappa var mycket tidigt ute och hyrde s.k. sommarnöje på olika platser i
Roslagen och Stockholm skärgård. Utförlig beskrivning på platserna och tidpunkt återfinns
i den levnadsteckning som finns på min mamma Ruth Nilsson.

Minnen från sommartiden som satts sig kvar är alla fisketurer och helgernas utflykter till öarna
utanför Glycksnäs.

Pappa var en mycket skicklig tecknare, musikalisk och privat en underhållare i
i samkväm.

Järfälla den 27 januari 2002
Hans Teodor Nygren 20 04 22
 
Nygren, Ernst Kristoffer Teodor (I2)
 
345 Pehr Ersson tog namnet Bergström omkring år 1790.*
Familjen Pehr Bergström bodde på flera platser under sitt verksamma liv.*
Ramsta, Gryta, Eningsböle, Giresta och Tunalund. 
Ersson, Pehr Bergström (I218)
 
346 PEHR NYGREN föddes 1772 i Kristinehamn.

Gift med Christina Charlotta Högvall 1778-1821. Fadern var prost i Stavnäs socken i Värmland.

I detta äktenskap föddes 10 söner och 2 döttrar. Endast 2 barn avled innan mogen ålder. Charlotta dog 44 år gammal.
Pehr gifte sig andra gången - och då med Anna Margareta Lidberg född 1804 och död 1860. Dom fick 5 barn - 3 söner och 2 döttrar. Alla utom en nådde mogen ålder.

Pehr var under åren 1809 till cirka 1824 Kronofogde i söder sysslet i Värmland ? och under sin aktiva tid en av dem, som 1803 stiftade Värmlands läns hushållningssällskap.

Han ägde 2/3 mantal i Kalsbol i Stavnäs socken och erhöll den 19 december 1809 kammarkolegie tillstånd att kalla sin andel för Billingsberg.


År 1816 blev han utsedd av Värmlands Hushållningssällskap till dess ombud för inseende över linkulturen i gräsodling inom Värmland.

Familjen bodde på Billingsberg från 1803 till 1811 då han inköpte egendomen Strand i Värmskogs socken.

1824 flyttade familjen till Eds socken för att bosätta sig på Agnhammar.
Vid flytten till Agnhammar hade Pehr redan ett glasbruk i Sölje (V.om Stavnäs).
Pehr arrenderade från detta år också Liljedahls glasbruk.
Det nya glasbruket var stort och sysselsatte över 100 personer.

Endast en minnessten finns kvar.

År 1830 drabbades Pehr av vad vi i dag kallar demenssjukdom vilket resulterade i att Grums häradsrätt vid samma års höstting utsåg fänriken J. Ekholm till förmyndare med vilken alla oavslutade affärer sedan skulle uppgöras utom dem som enskilt rörde Liljedahls glasbruk.

Bruket övertogs av Gustaf Adolf Wadström och Pehrs son Christopher Nygren.(Carlstads tidning nr. 24 år 1830)

Då Pehr fortvarande var aktiv och hade stor vilja att fortfarande medverka i affärslivet var förmyndare Holm nödsakad att genom annons åter varna envar att icke inlåta sig i affärer med förre kronobefattningsmannen Pehr Nygren. (Carlstads tidning nr 51 år 1830)

På Agnhammar bodde familjen fram till år 1832.
Pehr avled 1837 och efterlämnade 14 barn där den äldste var 39 år och den yngste bara 3 år.
Pehr och hans bägge bröder ägde stora skogmarker och flera gårdar i Värmland.


Källa: Hans Nygren
 
Nygren, Pehr (Petter) (I17)
 
347 Pehr Nygren föddes den 24 juni år 1804.

Gift första gången med Sophia, som avled redan vid 22 års ålder 1832.
Makarna fick 2 barn. Vi känner till en son Fredrik Leopold, som var handelsbokhållare hos sin farbror Fredrik Leopold i Karlstad. Sonen dog i kolera.

Andra giftet var med Johanna Kristina Sjögren

Perh var veterinär i Grums och även han död i kolera 1834 30 år gammal.
Hans hustru Johanna i andra giftet var hushållslärarinna.
 
Nygren, Pehr (I280)
 
348 Per Hierta var son till ryttmästaren Lars Hierta till Kolsholmen och Anna Lilljebjelke. Liksom sin äldre bror inträdde han på den militära banan, blev kornett vid Westgöta kavalleri, innan han blev löjtnant, sedermera ryttmästare, vid Erik Oxenstjernas regemente. 1655 utnämndes han till major vid samma regemente, för att tre år senare bli överstelöjtnant och 1673 överste. Han utnämndes 1677 till överstelöjtnant vid Kavalleriet.

Hierta utmärkte sig under 30-åriga kriget, och skadades vid slaget vid Lund. Hierta var en kärv krigare och känd för sin frispråkighet. Flera anekdoter därom röra hans yttranden till Karl XI efter slaget vid Lund.

Hierta skrev sig till flera gods i Västergötland, bland annat Främmestad, som han bytte till sig mot sina halländska arvegods. Han var gift med Märta Lindelöf af Kedom, som förde Häggetorp till ätten, och som var mor till hans två döttrar och sonen Lars Hierta. Per Hierta är begravd under altaret i Vedums kyrka i Vara kommun, på norra väggen i kyrkan hänger hans begravningsvapen.
 
Hjerta, Per (I99)
 
349 Per var kronofogde mellan 6 april 1796 till 17 juni 1803, då han fick avsked.
(Bromanderska-samlingen-54-0-9999-Bild-278)

1797-1811: Karlsbol/Billingsberg, Stavnäs socken
1811-1824: Strand, Värmskog socken
1824-1830: Liljedahl, Ed socken
1830-1837: Agnhammar, Grums socken


Sockenstämmans protokoll den 4 oktober 1829:

"Till följe av Herr Brukspatron Pehr Nygrens hindrande sjukdom att revidera de vid sistlidne Wahlborgsmässo Sockenstämma förliste Kyrkans och Socknens Cassaräkningar, valdes i dess ställe Herr Bruks Inspectoren G. A. Wadström till ny Revisor."

"Som för närvarande ingen Wadströms föreståndare inom Eds Socken var antagen, ville Socknemännen anmoda Herr Fändricken J. Holm på Ekholmen att denna befattning sig åtaga."

Ed KI:4 (1814-1832) Bild 119 / sid 229 (AID: v70786.b119.s229, NAD: SE/VA/13090)



Eva Nygren


 
Nygren, Pehr (Petter) (I17)
 
350 Pippin av Herstal, Pippin av Héristal, Pippin II, Pippin den mellerste,
Pippin den yngre (född 635, död 16 december 714) frankisk karolingisk
maior domus 687-714.

Han var Pippin I:s dotterson genom giftermålet mellan Ansegisel och Begga,
Pippin I:s dotter.
Som maior domus av Austrasien, Neustrien och Burgund mellan 680 och 714
fick han gradvis kontroll över det frankiska hovet. Den merovingiske kungen
Theoderik III försökte avsätta honom men blev grundligt besegrad i slaget vid Trety 687.
Hans ättlingar blev också de maior domus och blev till slut frankerrikets lagenliga härskare.

Omkring 670 gifte sig Pippin II med Plectrude för att genom henne komma
över landområden kring Moselle. De fick åtminstone två barn och genom dem
åtminstone två barnbarn av betydelse. Dessa legitima barn och barnbarn
gjorde anspråk på att vara Pippins verkliga arvtagare och försökte genom
änkan Plectrud bibehålla ställningen som maior domus efter Pippins död 714.
Emellertid vann Karl Martell, Pippins son genom älskarinnan Alpaida eller
Chalpaida, stöd hos adeln i Austrasien, framför allt genom sin militära
tapperhet och generositeten med att dela med sig av bytet från sina erövringar.
Trots Plectrudes försök att tysta Martell genom att slänga honom i fängelse
blev han till sist ensam maior domus och i praktiken frankerrikets verkliga härskare.

Gift med Plectrude omkring 670, med vilken han hade följande barn:
Drogo (cirka 695-708)
Grimoald II (död 714)
Childebrand (död 751)

Med älskarinnan Apaida (eller Chalpaida) hade han sonen
Karl Martell, Hammaren (23 augusti 686-22 oktober 741)
 
av Herstal, Pippin (I1098)
 

      «Föregående «1 ... 3 4 5 6 7 8 Nästa»