Erik  Gustafsson Stenbock

Erik Gustafsson Stenbock

Man 1538 - 1602  (63 år)

Personlig information    |    Media    |    Noteringar    |    Händelse-karta    |    Alla    |    PDF

  • Namn Erik Gustafsson Stenbock 
    Född 28 Juli 1538  Länghem, Västergötland Hitta alla personer med händelser på denna plats 
    Kön Man 
    Död 1602  Malmö Hitta alla personer med händelser på denna plats 
    Person-ID I162  Nygren
    Senast ändrad 30 Okt 2014 

    Far Gustaf Olofsson Stenbock,   f. 1502,   d. 24 maj 1571, Strömsholms slott Hitta alla personer med händelser på denna plats  (Ålder 69 år) 
    Mor Brita Eriksdotter Leijonhufvud,   f. 1514,   d. 25 mars 1572, Brånäs Hitta alla personer med händelser på denna plats  (Ålder 58 år) 
    Familjens ID F85  Familjeöversikt

    Familj Magdalena (Malin) Sture,   f. 9 Nov 1539, Stegeborg, Stegeborgs slott, Östergötland Hitta alla personer med händelser på denna plats,   d. 1610, Länghem, Torpa, Västergötland Hitta alla personer med händelser på denna plats  (Ålder 70 år) 
    Gift 17 Jan 1574  Länghem Hitta alla personer med händelser på denna plats 
    Barn 
    +1. Gustaf Eriksson Stenbock,   f. 1575, Mörkö Hitta alla personer med händelser på denna plats,   d. 1629, Stockholm Hitta alla personer med händelser på denna plats  (Ålder 54 år)
    Senast ändrad 30 Okt 2014 
    Familjens ID F84  Familjeöversikt

  • Händelse-karta
    Länk till Google MapsDöd - 1602 - Malmö Länk till Google Earth
     = Länk till Google Maps 
     = Länk till Google Earth 

  • Foton


  • Noteringar 
    • Fältöverste, friherre och ståthållare i Västergötland. Blev högst 64 år.

      Erik Stenbock var bror till änkedrottning Katarina Stenbock.

      Brodern Olof dömdes till döden av Erik XIV men benådades. År 1592 drevs Olof i landsflykt av Johan III. Tillsammans återkom bröderna Erik och Olof 1598 med Sigismunds armé men efter kung Sigismunds nederlag flydde bröderna. Olof fasttogs i Finland och arkebuserades medan Erik gick i landsflykt till Danmark 1599 och dog i Malmö 1602.

      Erik, som var ståthållare i Västergötland under Johan III, är även känd för sin romantiska enlevering av kusinen Magdalena (Malin) Sture från hennes föräldrahem på Hörningsholms slott 1573.

      Efter att hennes far Svante Sture mördats på Uppsala slott 1567 bodde änkan Märta (kallad Kung Märta) med flera av deras ogifta barn på Hörningsholms slott i Södermanland. Malins kusin, Erik Gustafsson Stenbock, blev under vistelser på gården förälskad i Malin, som besvarade kärleken. Kung Märta hade då tillfrågat ärkebiskop Laurentius i Uppsala, som ansåg att äktenskap inte kunde komma i fråga eftersom Erik och Malin var så nära besläktade. Hertig Karl tog i hemlighet friarens parti och hjälpte denne med hästar och manskap för att arrangera en enlevering.

      Bortförandet iscensattes på Hörningsholm en marsdag 1573. Erik bjöd i lönndom Malin på en åktur med släde. Släden förde de båda till väntande ryttare, som snabbt förde dem "i säkerhet". Någon dag senare reste Erik till Stockholm för att förklara bortförandet för kung Johan III. Men Johan, som redan haft kontakt med den starkt förolämpade Kung Märta, lät genast arrestera den optimistiske friaren och fråntog honom dessutom hans ämbeten och förläningar.

      Erik Gustavsson hade många vänner, som omfattades av åsikten att paret borde få gifta sig. Bland tillskyndarna fanns Per Brahe och änkedrottning Katarina Stenbock. Dessa började uppvakta såväl Kung Märta som Johan III och lyckades inte bara få Erik frigiven utan också ge honom tillbaka förmögenheter och ämbeten.

      Kung Märta gav sig dock inte på sin ståndpunkt vad gällde giftermål. Paret reste då över den halländska gränsen och lät viga sig av en dansk präst. Ändå, tre år efter enleveringen förlät svärmodern Erik och sin dotter, som fick lika stor hemgift som de andra döttrarna.

      Under kung Sigismund behöll Erik Gustafsson sina ämbeten och förläningar, men måste vid oroligheterna i landet under 1590-talet fly till Polen. Därifrån följde han Sigismund till Sverige 1598, men efter dennes nederlag vid Stångebro begav han sig till Danmark, där han avled. Hans egendomar drogs in till kronan, men redan 1603 förlänade Karl IX Malin att "njuta och obehindrat behålla" sin mans arvegods inom rikets gränser.
      (Källor: Sveriges historia - Hadenius, Nilsson, Åselius och Gunnar Wetterberg - Kanslern Axel Oxenstierna)